Det var inte oväntat att Donald Trump planerade att sätta åt Volodmyr Zelenskyj ordentligt efter att ha tillträtt som president. I flera utspel från honom, hans försvarsminister och vicepresident har linjen varit tydlig: Det behövs fred – och USA tänker inte betala en dollar mer till Ukraina.
Den hårdföra förhandlingen ledde slutligen fram till ett konkret mineralavtal som både Zelenskyj och Trump utåt sett verkade redo att acceptera. Avtalet innebar enbart en ekonomisk överenskommelse kopplad till mineraler och andra eftertraktade naturresurser, utan några säkerhetsgarantier för Ukraina.
Idén kom från Ukraina
Förslaget om ett mineralavtal är inte nytt och kommer ursprungligen inte från USA, utan från Ukraina själva. I september 2024 presenterade Kiev ett förslag för den republikanske senatorn Lindsey Graham om att ordna ett avtal. Tanken från början var ett ekonomiskt avtal som skulle falla i god jord hos Trump och därigenom säkra militärt stöd från USA, även om Joe Biden skulle förlora. Med tiden förändrades dock avtalets innehåll, och säkerhetsgarantier eller löften om militärt stöd försvann. Istället hoppades Ukraina att ekonomiska intressen skulle få kongressen att godkänna fortsatt militärt stöd.
När avtalet slutligen skulle signeras utspelade sig dock ett mycket bisarrt samtal mellan Trump, vicepresident JD Vance och Zelenskyj. De hårda orden kretsade kring tacksamhet för amerikanskt stöd, känslor och det problematiska läget för Ukraina. När Zelenskyj inte böjde knä för den amerikanske presidenten svarade Trump med att pausa det militära stödet till Ukraina.
Kommer få konsekvenser
Sedan Rysslands fullskaliga invasion 2022 har USA skickat pengar och krigsmateriel till ett värde av 65 miljarder dollar. Innan Biden lämnade Vita huset drev han igenom en rad beslut om fortsatt militärt stöd till Ukraina. Stödet har bestått av en kombination av materiel från befintliga lager och framtida leveranser av vapen som ännu inte har producerats eller först måste ersättas.
Trump har själv inte drivit igenom några nya stödpaket till Ukraina, så de som nu pausats handlar om de stöd som Biden tidigare godkänt. Exakt vilka leveranser som har genomförts är av naturliga skäl inte offentligt, vilket gör det svårt att veta exakt vilka som har pausats och till vilket värde.
Det är dock tydligt att beslutet kommer att få konsekvenser för kriget.
Det enda som kan skydda
Frånvaron av amerikanskt stöd är ett hårt slag mot Ukrainas möjligheter att stoppa den långsamt framryckande ryska krigsmakten. Trots att USA har levererat en uppsjö av olika vapensystem – från stridsvagnar och miljontals granater till pansarvärnsrobotar och handhållna luftvärnssystem – finns det två system som sticker ut och som svårligen kan ersättas av Europa: robotar till luftvärnssystemet Patriot och robotar till salvpjäsen Himars.
Ukraina har fått två Patriot-batterier med tillhörande robotar. Systemet är mycket dyrt men i praktiken det enda som kan skydda ukrainska städer från ballistiska robotar och avancerade ryska kryssningsrobotar. Utan nya amerikanska leveranser kan Ryssland enkelt tvinga Ukraina att använda upp sina befintliga robotar, vilket skulle göra landets städer mer sårbara för rysk beskjutning.
Himars är ett av få träffsäkra robot- och raketsystem som Ukraina har tillgång till. I oktober 2023 godkände Biden att Ukraina fick använda robotar med en räckvidd på över 120 kilometer mot mål i Ryssland. Det har tvingat Ryssland att decentralisera sina resurser och flytta känsliga enheter, som ledningscentraler och flygplan, längre bort från den ukrainska gränsen, vilket har påverkat deras effektivitet på slagfältet
Tvingar fram ny taktik
Inledningsvis var det västerländska stödet helt avgörande för Ukrainas förmåga att stoppa den ryska invasionen. Idag ser kriget annorlunda ut jämfört med 2022. Då var det mobilt och snabbt – idag är det långsamt och påminner mer om ett skyttegravskrig där drönare och artilleri utgör de största hoten. Ukraina har lyckats bygga upp en inhemsk vapenproduktion och tillverkar nu egna drönare, granater och minor – tre vapentyper som den ukrainska armén i stor utsträckning förlitar sig på.
Uteblivna amerikanska vapenleveranser skulle dock ha en långsam men ackumulerande effekt på krigets tekniska dimensioner, vilket skulle kunna tvinga Ukraina att förändra sin stridstaktik och överge vissa känsliga positioner.
Ukrainas största problem 2025 handlar dock inte främst om uteblivna amerikanska vapenleveranser, utan om den gradvis minskande stridsviljan bland befolkningen. Det tydligaste exemplet på detta är skandalen kring den 155:e mekaniserade brigaden.
Fungerar demoraliserande
Under 2024 beslutade Zelenskyj att upprätta ytterligare nio brigader. Samtidigt sänktes åldern för inkallelse från 27 till 25 år genom en ny mobiliseringslag. Beslutet att skapa nya brigader möttes av kritik, då det redan fanns stora behov av soldater i befintliga förband. Ett par tusen unga män skickades till Polen och Frankrike för utbildning, finansierad och beväpnad av EU och framför allt Frankrike. Redan under träningen deserterade flera rekryter i Frankrike. När utbildningen var klar skickades brigaden till fronten i Ukraina – och problemen eskalerade. Fortsatta deserteringar och bristande effektivitet ledde till att brigaden upplöstes efter bara ett par månader vid frontlinjen.
Zelenskyjs problem med Trump handlar därför mindre om vapen och mer om den demoralisering som minskat internationellt stöd innebär. Ukrainsk polis jagar redan värnpliktsvägrare som gömmer sig, och krigströttheten breder ut sig. Det krig som väntar Ukraina utan USA:s stöd blir betydligt mer ansträngande och kräver en förändrad strategi. Inte minst för att skapa hopp om en rättvis fred. För modern krigshistoria lär oss att invasionskrig inte vinns genom att hålla en kulle eller en stad – de vinns genom att sprida hopplöshet i fiendens hjärta. En känsla som blir allt mer påtaglig för varje dag.
