Siffrorna kan inte förvåna någon som hängt på internet, säg, de senaste tio åren. Begreppet ”enshittification”, myntat av techjournalisten Cory Doctorow, förklarar effektivt varför vi fortsätter att doomskrolla på appar som Instagram och Tiktok i hopp om att internet plötsligt ska bli kul igen. I en text på sin blogg 2023 förklarade Doctorow mekanismerna bakom sociala mediers långsamma fall mot avgrunden:
”Först är de snälla mot sina användare. Sen utnyttjar de användarna för att göra det bättre för företagskunderna. Slutligen utnyttjar de även dessa företagskunder för att själva suga åt sig allt värde. Sen dör de.”
Livscykeln har följts av många stora plattformar: Tiktok, Facebook, Instagram och X. Knappt någon tycker att dessa sociala medier är en rolig eller bra plats längre. Det känns så tomt, trots alla skriker.
Sociala mediers algoritmer är som bekant skapade för att göra oss beroende. Dessutom blir vi lurade.
2022 avslöjade Dagens ETC hur Sveridedemokraterna, inspirerade av Trump och nazitysk krigstaktik, i hemlighet har byggt upp en trollarmé. Partiet har avlönat näthatare som pumpat ut förtäckt propaganda via anonyma Facebooksidor.
Så varför lämnar inte fler? Till Sveriges Radio säger Lisa Thorell, professor i psykologi, att många inte vågar stänga ner sina sociala medier av rädsla för att missa saker. En klassisk FOMO verkar alltså vara en del av svaret.
Men kanske har något börjat hända, våren 2025.
Sociala medier är och har varit viktiga redskap för både samhörighet och aktivism, särskilt i länder med begränsad yttrandefrihet
Överallt ser jag inlägg om vänner och offentliga personer som lämnar sociala medieplattformar knutna till Elon Musk eller Meta, som äger Facebook och Instagram. Tesla-miljardärens heilning, Meta-grundaren Mark Zuckerbergs ekonomiska stöd och fjäskande för Trump. Det blir allt svårare att motivera varför våra privatliv och tankar ska ge bränsle åt techoligarkernas brunmålade högertåg för Trump.
En vän som nyligen avslutat alla konton på Facebook, Instagram och X skriver: ”Om vi ska stoppa fascist- och högerorganiseringen är det en dålig idé att bygga en kultur på deras plattformar, där den som stöttar deras ideologi, är populistisk eller betalar mest premieras.”
Men hur ägnar vi oss åt digital gemenskap utan att bli totalt ägda av internets känslofixerade och polariserande algoritmer?
Dagens ETC:s enkät med sju mediechefer visar luckan som uppstår i missnöjet kring de stora plattformarna. För sociala medier är och har varit viktiga redskap för både samhörighet och aktivism, särskilt i länder med begränsad yttrandefrihet. Se bara arabiska våren eller protesterna i Iran.
I sociala medier kan alla som vill få en röst; och i bästa fall nå både varandra och de med mer makt. Miljarder användare får också fortfarande sina nyheter och information här. Frågan är bara hur demokratiskt det öppna samtalet blir när techoligarker använder plattformarna som rena propagandakanaler.
Där är vi nu.
På ett sätt är det rörande att vi klänger oss fast. Det visar på en vilja som egentligen är vacker
”I viss mån är vi fångar i vårt eget sociala medier-samhälle” säger Svenska PEN:s Kerstin Almegård i Dagens ETC:s enkät.
Människan är ett flockdjur. Och på ett sätt är det rörande att vi klänger oss fast. Det visar på en vilja som egentligen är vacker; vi vill ha platser där vi kan prata och ta del av andras tillvaro och tankar. I detta grupptryck finns också hopp. När tillräckligt många flyttar till bättre alternativ kommer andra att följa med.
Men här behövs inte bara konsumentmakt utan också kollektiva svar, som Aftonbladets Karin Pettersson påpekar.
Australien röstade nyligen igenom ett förbud mot sociala medier för skolungdomar under 16 år. Ett beslut som både rosats och fått kritik.
Forskning visar att hög användning av digitala medier kan leda till sämre sömn, depressiva symtom och missnöje med den egna kroppen, enligt en rapport där Folkhälsomyndigheten och Mediemyndigheten sammanställt kunskapsläget om barns och ungas användning av digitala medier.
Men i en intervju med Göteborgs-Posten säger internetforskaren Elza Dunkel att den australiska regeringen missar sociala mediers positiva aspekter. För många barn är plattformarna ett verktyg för att hitta en plats. Jag skulle säga att det i högsta grad även gäller många vuxna.
Frågan hänger kvar: Var ska vi mötas nu?
