Sverige har EU:s lägsta elpriser och Sverige har lyckats gå från att vara nettoimportör av el under 2000-talets första decennium till att därefter inte vara nettoimportör något enda år. Antalet timmar per år som Sverige nettoimporterar el har minskat. Det var drygt 7 900 timmar år 2003 och de senaste fem åren varit under 500 timmar varje år. Frekvensstabiliteten har förbättrats.
På elmarknaden har konkurrens och förnybar elproduktion gjort att elpriserna sjunkit. De politiskt reglerade elnätsmonopolens avgifter och de politiskt fastställda elskatterna har däremot ökat.
Likväl fortsätter Tidöregeringen att påstå att elsystemet förstörts genom att de äldsta kärnkraftverken konkurrerats ut. Man hävdar att Sverige nu måste ha ny kärnkraft. Dessutom påstås att detta kommer leda till lägre elpriser.
Logiken bakom dessa påståenden är svår att förstå.
Kärnkraftverkens ägare slipper betala för konsekvenserna av reaktorhaverier. De tusentals miljarder kronor som sådana olyckor kostar får skattebetalarna eller de som drabbas stå för. Denna princip infördes efter Atomansvarighetsutredningen i slutet på 1950-talet just med motiveringen att vi är ”nödgade att ta atomkraften i anspråk – kosta vad det kosta vill om vi inte vill acceptera en standardsänkning.”
Den förra regeringen drev igenom att skattebetalarna också skulle ta över ansvaret för kärnavfallets långsiktiga risker för att möjliggöra byggandet av avfallsförvaret i Östhammar.
Dagens kärnkraftverk, där de ursprungliga investeringarna är avskrivna, har haft produktionskostnader på mellan 22,5 och 40 öre/kWh enligt årsredovisningarna. Elpriset i södra Sverige ligger kring 40 öre/kWh de närmaste fem åren.
El från ny verklig kärnkraft kostar mellan en och två kronor/kWh. Finansmarknadsministern Niklas Wykman (M) beskrev på tisdagens presskonferens att regeringen förstått att det krävs stora subventioner för att någon ska vilja investera i ny kärnkraft. Men de verkliga kostnaderna döljs med förskönande ”räkneexempel”.
Regeringens utredare föreslog maximalt 600 miljarder kronor i subventionerade lån och sedan ett garanterat pris på 80 öre/kWh under 40 år. Dessutom en lömskt utformat ”riskdelning” i tillägg till subventionerna, som innebär att om verken inte blir lönsamma nog för att investerarna ska bli nöjda ska skattebetalarna betala det som krävs för att få tillfredsställande avkastning på privat kapital.
Alla energiföretag har konstaterat att detta ändå inte räcker.
I den proposition som nu presenterats har regeringen och Sverigedemokraterna därför tagit bort dessa begränsningar, men behållit den långsiktigt utlovade ”riskdelningen”.
De har bestämt att vi ska ha kärnkraft. Kosta vad det kosta vill.
