Kommentar: Putin vill skapa en klyfta mellan sanning och rättvisa

Genom historien har makthavarna försökt censurera och tysta ned fakta. Nazisterna försökte dölja sanningen om sina grymheter. Den sovjetiska ledningen var ytterst besvärad när oliktänkande spred information om förhållandena i gulagerna till omvärlden. Richard Nixon tvingades avgå efter att det uppdagats att han avlyssnat sina politiska motståndare och därefter försökt mörka det.

Men vad händer när makthavarna inte längre är rädda för sanningen, utan till och med stoltserar med sin likgiltighet inför den, så som vi ser Rysslands Vladimir Putin och USA:s Donald Trump göra? Varför har vanheder försvunnit och varför råder straffrihet? Har vi nu ingen chans att ställa makthavarna till svars?

Rena julafton för Trump

Härom veckan ljög Trump återigen ”stort” och skamlöst. Under en tv-sänd town hall-intervju i New Hampshire försökte CNN-journalisten Kaitlan Collins ställa honom mot väggen med bevis och rationella argument, men han hängav sig åt att ohämmat förkasta all sanning och logik. Enligt Trump var presidentvalet han förlorade 2020 ”riggat”, trots att det inte finns några bevis för det påståendet. Journalisten E Jean Carroll, som Trump utsatt för sexuellt övergrepp och förtal enligt en civil jury, var bara en ”galning”.

När Collins läxade upp honom angående de hemligstämplade dokument som Trump avlägsnat från Vita huset, avfärdade han henne som en ”obehaglig person”. Publiken i New Hampshire, som till stor del bestod av Trumpanhängare, skrek och jublade.

Istället för att ”ställas till svars” med sanningen var det rena julafton för Trump, som visade att han struntar blankt i den. Varför gillar hans anhängare det här så mycket?

Vädjar till förtrytelsen

Det är, för det första, en stark lättnad att kasta av sig tyngden av fakta, av den dystra verklighetens restriktioner.

Fakta är vanligtvis obehagliga, men kan vara till nytta för politiker som försöker ta fram bevis för att deras politik fungerar.

Men Trump har inte någon stabil politik. Han kan vara till höger om högern, för att sedan svänga vänsterut när det passar honom. Ända sedan Floridas guvernör Ron DeSantis, Trumps konkurrent om ledarskapet i det republikanska partiet, började försöka visa att han är mer konservativ än Trump – och de flesta amerikaner – i frågor som abort, har Trump lyckats få sig själv att framstå som mer liberal.

Trump har inte heller några ideal som man kan kritisera honom för att ha svikit. Snarare vädjar han till en känsla av ren förtrytelse, då hans avsägande av alla former av auktoritet och ansvar – auktoriteten i logik, ideal, en rationell politik, ”eliterna” – är vad som får folk dras till honom.

Verkligheten tar hämnd

I en demokrati som USA kan dock verkligheten ta sin hämnd. Att Trump förkastade fakta om covid kostade honom valet 2020. Varje månad kommer nya rättsfall mot honom: det mest allvarliga för att han (enligt påståenden) försökt tvinga valarbetare i Georgia att räkna fler röster till hans fördel 2020.

Fox news, det Trumpvänliga tv-bolaget som medvetet spridit konspirationsteorier som stödjer hans påståenden om ett ”riggat” val, har just betalat drygt 8,1 miljarder kronor till företaget det anklagat för att ha förfalskat röster.

Putin har färre restriktioner. Till skillnad från tidigare vapenskramlande diktatorer försöker han inte ens dölja sina grymheter och sin avsikt att begå folkmord i Ukraina. Putin och hans propagandister talar öppet om sin önskan att rasera Ukrainas identitet och suveränitet, om att föra bort ukrainska barn och tvinga på dem en ny fostran. Den ryska armén bombar förlossningskliniker, utplånar civil infrastruktur och hela städer. Putin vill visa att han kan massmörda öppet, och att ingen kan göra något åt det. Han vill skapa en klyfta mellan sanning och rättvisa, så att kopplingen dem emellan helt bryts.

Det kan vara vändpunkten

Men den ryska invasionen av Ukraina skulle också kunna vara en vändpunkt: Putins besvärande straffrihet börjar möta motstånd från kreativa initiativ, stora som små.

Sedan kriget började har jag arbetat med journalister och advokater i projektet The reckoning project, för att hjälpa till att ”påskynda” rättskipningen kring grymheter. Advokater och journalister samarbetar inte särskilt ofta, men i det här fallet står vi på samma sida. Team av ukrainska reportrar som utbildats i internationell människorättslagstiftning samlar in bevis på grymheter genom vittnesmål från offer. Sedan skapar vi medieinnehåll, baserat på dessa bevis, till ”den allmänna opinionens domstol”, medan våra juridiska team arbetar fram brottmål. Mål om krigsförbrytelser kommer vanligtvis långt efter en konflikt avslutats. I det här kriget måste vi dock bygga dem medan det pågår.

Men när vi tänker på ­rättskipning måste vi se bortom gammalmodiga mål om ­krigsförbrytelser, där en general eller politiker ställs inför rätta. Även om det naturligtvis är viktigt, så kan väntan på det bli lång. Dessutom är en del inom Putins elit stolta över att anklagas för grymheter: det visar på deras lojalitet gentemot sin ledare. Vi behöver vidga vår syn på hur rättvisa kan uppnås.

Pröva en ekonomisk tribunal

En av de mer innovativa idéerna som nyligen föreslagits ­kommer från Ilona Khmeleva, vid ­Ukrainas ekonomiska ­säkerhetsråd, och den brittiska advokatbyrån McCue jury. De föreslår en ekonomisk ­rättvisetribunal. Denna skulle besluta hur man kan konfiskera internationella tillgångar från den ryska staten och landets oligarker, och fördela dem till specifika offer för rysk aggression.

Jag skulle lägga till böter (i miljardklassen) för västerländska företag och tillskyndare som fortsätter att stödja Putins krigsmaskin trots sanktioner. En sådan tribunal skulle både ge verklig kompensation till offer och underminera det korrupta globala system som Putin skapat och vars existens han utnyttjar för att bevisa hur djupt inrotad hans makt är.

Putins inhemska propaganda basunerar alltid ut hur många anhängare de har världen över, från Viktor Orbán i Ungern till Trump i USA. President Joe Biden hade försökt att isolera oss, hävdar man, men han är för svag och alla behöver vår olja, vår gas och våra metaller.

Då förlorar han sin makt

Opinionsundersökningar i Ryssland visar att ryssar tenderar att tro på vem som helst som sitter vid makten: sanning är inte ett värde i sig, utan en del av makten. Som en nyligen genomförd opinionsundersökning av tankesmedjan Open minds institute konstaterade, tenderar ryssar att ”tro att regeringen har rätt, enbart för att det är regeringen och den har makt”. Om Putin kan visa att han har makt, genom global straffrihet och seger på slagfältet, då blir han ”trodd”. Besegra honom på slagfältet och underminera hans system i domstolarna, då kommer han förlora sin makt att definiera verkligheten. Det är inte bara sanning som leder till rättvisa, rättvisa leder också till sanning.

Artikeln är tidigare publicerad i The Guardian

Översättning: Jenny Cleveson