”Kära medborgare” inleder Emmanuel Macron det brev där han presenterar sin kandidatur. Sedan räknar han upp de kriser Frankrike genomgått sedan han valdes till president för fem år sedan, år 2017: terrorism, pandemi, våldets återkomst, krig i Europa.
Han skriver att Frankrike har svarat väl på utmaningarna men att han är medveten om att krishanteringen kan bli ännu lite bättre. Däremot vill han inte att ”vi ska missta oss” och svara på utmaningarna med ”reträtt och nostalgi”. En uppenbar passning till de populistiska och högerextrema tendenserna hos opponenterna – även Republikanernas Valerie Pécresse och vänsterpartiet Det okuvade Frankrikes kandidat Jean-Luc Mélenchon.
Debatterar inte
Att Emmanuel Macron presenterar sin kandidatur brevledes och dessutom vägrar att delta i debatter tillsammans med de andra kandidaterna beror enligt honom på ämbetet. Ingen sittande president har deltagit i gruppdebatter. Han måste fortsätta som president och sköter kampanjen bland medborgarna, menar han. Många – särskilt de andra kandidaterna – ser det som att han tror sig stå över den demokratiska processen.
Det är ett ovanligt ospännande presidentval den här gången. En månad före den första valomgången den 10 april känns det redan avgjort. Bara en stor skandal – som de korruptionsavslöjanden som fällde högerkandidaten och presidentfavoriten François Fillon 2017 – tycks kunna ändra läget.
Det enda som är något oklart är vem som ska möta Emmanuel Macron i den andra valomgången. På andra plats i opinionen, långt efter presidenten kommer fortfarande Marine Le Pen som leder det högerextrema partier Nationell samling. Bara 15 procent säger sig dock villiga att rösta på henne, flera procentenheter färre än före krigsutbrottet. Att hon finansierade sin förra presidentkampanj med hjälp av en rysk bank – och denna gång en ungersk – ligger henne i fatet.
Men det är inget emot hur högerextrema Éric Zemmour som sagt sig önska en fransk Putin har rasat efter att den verkliga Putin börjat mörda civila i Ukraina. Bara elva procent stöder Zemmour, i samma Elabe-mätning som placerade Macron på 33,5 procent. Han kämpar med att få folk att frukta myten om det ”stora folkutbytet” snarare än Putin – utan någon större framgång. Kriget i Ukraina fullständigt dominerar det offentliga samtalet i Frankrike. Höger och extremhöger försöker spinna på att många av de flyktingar som nu kommer från Ukraina till Frankrike inte är ukrainska medborgare utan utomeuropeiska. Men det når inte riktigt ut i debatten.
Den traditionella högerns kandidat Valérie Pécresse som strax innan Rysslands aggression även hon hade lagt sig till med högerextrem retorik och talade om folkutbytet har sjunkit till en förnedrande femteplats. Ett stort bakslag var att partikamraten och tidigare presidenten Nicolas Sarkozy gick ut till stöd för Emmanuel Macron.
Liten skräll till vänster
Lite av en skräll är dock att vänsterkandidaten Jean-Luc Mélenchon för första gången har seglat upp till en tredjeplats med 13 procent av väljarstödet, sin tidigare Putin-relativisering till trots. Förmodligen eftersom vänsterkandidaten Christian Taubira som inte fick tillräckligt stöd av folkvalda för att fortsätta som presidentkandidat nu har uppmanat sina väljare att rösta på honom. Om trenden håller i sig skulle Macron kunna ställas mot en vänsterkandidat i en andra omgång i stället för en högerextrem dito – högern och vänstern skulle då åter dominera fransk politik, om än i ny skepnad.
De andra kandidaterna till vänster, Yannick Jadot från de Gröna och socialistpartiets Anne Hidalgo, har svårt att nå ut i bruset. Flera nyckelpersoner sviker dem. Socialistpartiets förra kvinnliga presidentkandidat Ségolène Royal stöttar idag Jean-Luc Mélenchon och flera har gått över till Macrons läger.
Måste välja mellan två
Franska val hålls i två omgångar om ingen kandidat vinner en absolut majoritet av de avlagda rösterna i den första omgången. Bara två kandidater går vidare till den andra omgången. Systemet innebär att väldigt många väljare röstar på en kandidat de själva inte föredrar i den andra omgången, för att hen är det mindre dåliga alternativet av de två. Högerväljare skulle förmodligen välja Macron framför Jean-Luc Mélenchon och vänsterväljare vela eftersom Mélenchon är kontroversiell i mångas ögon. Väldigt många säger sig fortfarande rösta emot en högerextrem kandidat vem som än ställs emot denne, enligt Ifop-undersökning om hypotetiska scenarier från förra veckan.
Medan motståndarna kämpar för att bli relevanta tar Emmanuel Macron i egenskap av president i ordförandelandet Frankrike, i dagarna mot EU-ledare för ett toppmöte i Versailles. Det som skulle vara ett möte om den ekonomiska återhämtningen har främst blivit ett toppmöte om Ukrainakrisen och EU:s beroende av rysk energi. Världens alla blickar riktas mot Frankrike och Emmanuel Macron är skådespelets huvudperson. Han ger franska väljare känslan av att Frankrike åter är en internationell storspelare.
Det är svårt att tävla med.
