Efter anal extas och korta män utforskar alltså Edit nu polyamori. Enligt SVT är det en ”kärleksrevolution som sprids som en löpeld på nätet och i populärkulturen”. Bland aktuella exempel ur populärkulturen räknar man upp bland annat ”Big love” (2006) och ”Parks and recreation” (2009), så ett viss mått kryst finns i föresatsen, men låt gå.
Premissen: Skådisen och regissören Klas Wiljergård har levt flersamt i flera år men nu träffat en monogam kille. Ska han fortsätta vara poly eller rätta mun efter matsäck och leva monogamt? För att ta reda på det ger han sig ut på en resa i polyvärlden.
En polyfluencer i korsettigt plagg tar med Klas Wiljergård på burlesk
Klas Wiljergård är väldigt sympatisk och det är några ljuvliga scener med hans ljuvliga pappa men annars är det ungefär som man kan förvänta sig. En sexolog pratar om poly som paraplybegrepp, man kan vara poly på massa olika sätt, en polyfluencer i korsettigt plagg tar med Klas Wiljergård på burlesk (vilket känns ännu mer 2006 än ”Big Love” ärligt talat), vi får hänga med till Skansen där Skansen-Jonas berättar om hur olika apor gör, lemurer till exempel, vi får se några våta scener ur ”Challengers” flimra förbi, Zendayas vackra ansikte. Som vanligt med Edits produktioner drunknar allt i en evig beat-matta som ligger som en blöt tapet runt hela filmen för att tilltala UNGA. Åh, den ängsligaste av tapeter.
SVT kallar det för en ”kärleksrevolution” men när Klas Wiljergård åker på polykonferens i Bollnäs känns det, ja, mer som konferens än revolution, särskilt när de byråkratiska och juridiska knepigheterna med flersamhet lyfts, med vårdnad av barn och bostad etc. En jurist föreslår att ingå ett avtal redan i polyrelationens linda. Den som gillar att ägna sig åt Gift vid första ögonkastet-experternas favoritgrej RELATIONSARBETE kan alltså i ett polysammanhang glatt vada genom floder av hundgöra.
På konferensen pratar Klas Wiljergård med poly-personer som antyder att de lever under förtryck och minoritetsstress
Under ytan pyr hela tiden frågan om huruvida polygami är en läggning eller ett val. Och här är egentligen pudelns kärna som visserligen pillas på men aldrig riktigt synas i sömmarna: föds en del som poly? På konferensen pratar Klas Wiljergård med poly-personer som antyder att de lever under förtryck och minoritetsstress. De pratar om att ”komma ut”. De verkar inte vilja säga det alldeles rakt ut, för man vill inte hamna i luven på folk som lever under riktigt akut förtryck och minoritetsstress, men vi får höra att det kan uppstå riktigt jobbiga situationer.
Till exempel händer det att man pratar med en kollega som undrar vad man har gjort under helgen och då säger man att man har varit iväg och hängt med sin pojkvän men konfronteras då med att man ju är gift – och då måste man ve och fasa hålla på och förklara sig. Stress!
Även polyfluencern som tar med Klas Wiljergård på burlesk antyder att det handlar om läggning snarare än ett val. Angående Klas dilemma säger hon:
– Sekunden du lägger band på dig själv, då är inte den personen någon du ska vara med.
Om Klas blir kär i någon annan under sin relation och inte lever ut det offrar han faktiskt något hos sig själv, säger hon och menar att det är en dealbreaker. Det är intressant att höra att det ramas in som något repressivt, för det är väl just den uppoffringen som annars är den monogama kinken? Att bli hög på att väljas. Den man blir kär i väljer en och väljer bort alla andra, forsake all others osv.
Aja, efter dokumentären är jag utbränd och imponerad: alla som är poly förtjänar trehundra medaljer i uthållighetssport. Relationsmodellernas motsvarighet till ultramaraton.
Förlåt, men ni verkar verkligen så himla bra på att kommunicera.
