Det sägs att Benedictus, den förste påven som avgick på eget initiativ, lämnade över en vit låda till sin efterträdare Franciskus. I lådan, ska Benedictus ha förklarat, fanns dokument som beskriver en omfattande härva av korruption, maktkamp och övergrepp i Vatikanen, och som var den yttersta anledningen till att han avgick.
– Jag har inte krafter att ta itu med detta, ska Benedictus ha sagt. Det blir din uppgift.
Ett tal som Franciskus strax därpå höll till kardinaler och andra anställda i Vatikanen tycktes bekräfta att han tagit upp Benedictus kastade handske.
Franciskus diagnos av situationen i Vatikanen var inte nådig. Han talade om rivalitet, skvaller, konspirationer, andlig alzheimer, existentiell schizofreni. Han menade att många trodde sig oersättliga och odödliga och, nästan värst av allt, att alltför många led av en oroande brist på humor.
Efter den raddan tog Franciskus initiativ till en rad reformer, bland annat inkluderandet av kvinnor på många viktiga poster, i syfte att bekämpa maktmissbruk och korruption.
Närmade sig andra religioner
Han var också den förste att utsätta Vatikanens bank för revision. Resultatet blev att över 5000 konton stängdes ner och att den kardinal som var ansvarig ställdes inför rätta. Det innebär inte att maktkampen, korruptionen och övergreppen inom Vatikanen är över, men att positionerna flyttats fram i progressiv riktning. Och det tillsammans med de radikala encyklikor som han publicerade innebär att historien med stor säkerhet kommer att beskriva Franciskus som en av Vatikanens stora reformatorer. Till det bidrar också hans aktiva och kontinuerliga dialoger med representanter för andra stora religioner som den ortodoxa kyrkans patriark Bartolome och imamen Ahmad Al-Tayeb i Kairo.
Från centrum mot periferin, var ett av Franciskus slagord och bland katoliker i gemen är en av de stora förändringarna under hans tid att kyrkan kommit nära. Från att ha varit avlägsen, hierarkisk och rituell upplevs den idag som nära, horisontell och med plats för alla. Franciskus uppmanar kyrkan att bry sig om den verkliga världen och de verkliga människor som bor i den.
Det kan röra sig om förändringar som en icke-katolik knappt ens uppfattar. Som till exempel att skilda har fått rätt ta nattvarden eller att homosexuella par har rätt att bli välsignade. Eller att kvinnor som gjort abort blir förlåtna.
– Vem är jag att döma, svarade Franciskus när frågan homosexualitet kom på tal. Gud älskar dig som du är.
Ett trivsamt möte med Gud
”Los chilenos” heter en restaurang på calle Suipacha i Buenos Aires, nästan vägg i vägg med ärkebiskopssätets kontor. Där brukade Franciskus äta lunch när han fortfarande hette Jorge Bergoglio och var ärkebiskop. När jag är i Buenos Aires brukar jag också alltid äta lunch någon gång på ”Los chilenos”, de har en underbar tunn grillad grisstek med vitlökspotatis. När Franciskus utsetts till påve kom en av de gamla kyparna fram och frågade om jag visste att han brukade äta lunch där. Det visste jag inte och han visade mig bordet längst in där Bergoglio alltid satt.
– Han åt alltid ensam och hade alltid mycket arbete med sig, berättade kyparen.
– Och, fortsatte han, efter lunchen tog han alltid siesta. Han satt och sov med huvudet i händerna och när han vaknade såg alltid så lycklig ut. Jag brukade inbilla sig att han haft ett trivsamt möte med Gud.
– Kanske, skrattade han, hade han fått den bekräftelse han behövde - att Gud älskade honom som har var.
Fortfarande är den katolska kyrkan en djupt konservativ institution. Det har långt kvar till att erkänna kvinnliga präster, homosexuella äktenskap och abort, eller, för den delen, prästers rätt att gifta sig och bilda familj. Men Franciskus har öppnat vägar i den riktningen. Det är inte längre tabubelagda teman. Idag förs diskussioner kring alla de frågorna inte bara inom katolska basgrupper, utan högt upp i hierarkin. Och det har också ”befriat” yngre katolska präster som känt sig bundna av konventioner och falska lojaliteter.
Elektrochock för många katoliker
En avgörande orsak till det har varit att Franciskus, mer än någon påve före honom, arbetat aktivt för att ta itu med sexuella övergrepp begångna av präster. De skandaler om pedofili och andra sexuella övergrepp som gång på gång skakat den katolska kyrkan har haft en paralyserande effekt. Att upptäcka att så mycket skit, så länge sopats under mattan och att försöken att rensa upp så länge hindrats av kyrkans egna makthavare, har varit som en elektrochock för många katoliker. En del menar att Franciskus borde ha varit ännu mer aktiv, men det han hann göra har inneburit en upprensning som känns som en frisk vind. Han har öppnat ett fönster som knappast kan stängas på nytt.
Det har också varit helt avgörande för att stoppa avhoppen från den katolska kyrkan. För första gången på mycket länge växer nu den katolska kyrkans medlemsantal i Latinamerika mer än väckelsekyrkornas. Radikala ungdomar attraheras av hans encyklopedier som uppmanar till kamp mot klimatförändringarna och för miljön, mot ekonomisk exploatering och för rättvisa, mot krig och för fred och, fram för allt, för alla människors lika värde.
I en av de många dokumentärer som gjorts om påven, ”Amen”, samtalar han med tio ungdomar mellan 20 och 25 år från olika håll i världen, varav bara två är katoliker. De talar om allt sex, abort, religion, politik, prostitution… Men det är inga föreläsningar, inga predikningar. Det är samtal, nyfikenhet, vilja att lyssna och ta den andre på allvar.
”Rör om i grytorna”
När Franciskus säger att han är en syndare och att han ofta ljuger så är det inte något spel för gallerierna eller någon slags falsk blygsamhet, utan helt enkelt ett sätt att säga att han är en människa av samma slag som vi. Någon som gör misstag.
I själva verket uppmanar han till det.
När han kom tillbaka till Latinamerika första gången efter att ha valts till påve, till ett världsomfattande möte med unga katoliker i Rio de Janeiro, ropade han: ”Hagan lio… Rör om i grytan, ifrågasätt, gör saker för att förändra…!”
Ett arv väl värt att förvalta.
Vem som kommer efter honom är därför av största vikt, inte bara för världens 1,2 miljarder katoliker, utan för alla.
