Det verkar de inte ens själva veta. I en lång intervju i SvD svamlar Oscar Sjöstedt (SD), riksdagsledamot i finansutskottet och ekonomiskpolitisk talesperson, runt frågorna. Är han mer höger än Jimmie Åkesson? Det har han inte tänkt på. Behöver vi satsa på socialförsäkringar och a-kassa? Nja, kanske pensionerna. Är ojämlika inkomsterna i Sverige ett problem? Nej, snarare är det ojämlikheten i förmögenhet. Men att göra något åt det är socialism och att sparka uppåt. Och det är ”äckligt”.

Den ojämlikheten vi har i Sverige är inget att bry sig om, enligt Sjöstedt.

Delvis har Sjöstedt rätt. Med nationalekonomiska mått, som ginikoefficienten och inkomstpercentiler ser det helt okej ut i Sverige. Både historiskt och internationellt är ojämlikheten i inkomster från tjänst relativt låg.

Men Sjöstedt missar, alternativt ignorerar, helheten.

Inkomstskillnaderna må vara relativt stabila, men omfördelningen med skattemedel har minskat kraftigt sedan 80-talet. Det innebär att staten i allt mindre grad gynnar de med lägst inkomster.

Tvärtom har flera bidrag för de som tjänar pengar införts, samtidigt som ersättningar för de som är utan arbete har minskat. De sex jobbskatteavdragen som borgerligheten infört innebär att de som arbetar får tillbaka en del av sin kommunala skatt av staten. Alltså ett bidrag. Men de som får sjukförsäkring eller pension omfattas inte – nej, de betalar tvärtom mer i skatt än de som arbetar.

I början av veckan rapporterade Sveriges Radio dessutom att den svenska A-kassan är på plats 21 av 27 i EU. Vi har alltså den sjätte lägsta arbetslöshetsförsäkringen i EU.

Samtidigt har skillnaderna i förmögenheter ökat.

Bostadsmarknadens utveckling, med ett ökat antal bostadsrätter och kraftiga prisökningar, har inneburit att de som äger sin bostad har fått ökade förmögenheter. De som bor i hyresrätt har blivit utan. Avskaffandet av fastighetsskatten och ränteavdraget (eller räntebidraget som det borde heta) gör utvecklingen än kraftigare. Priserna har ökat så mycket att ägaren av en bostadsrätt på 60 kvadratmeter i Stockholm i snitt tjänat 7 500 kronor i månaden 2011-2021, enligt Swedbanks beräkningar. 7 500 kronor i månaden, utöver det som krävs för att täcka boendekostnaderna.

Inkomster från förmögenhet har dessutom den egenheten att de växer. För den som äger aktiefonder, bostäder eller annat kapital kommer det bara att öka. Likaså kommer avståndet till den som inte har att bli större och större.

Det betyder att mer kapital koncentreras till några få individer i storstadsområdena. Ungefär hälften av kapitalinkomsterna går till den rikaste procenten. Nettoförmögenheten i Jokkmokk var sju procent av nettoförmögenheten i Danderyd 2018. Det betyder att en genomsnittlig invånare i Jokkmokk har en förmögenhet som motsvarar 7 procent av en genomsnittlig Danderydsbo.

I LO:s jämlikhetsutredning refererar man till Credit Suisse, som anger att förmögenhetsskillnaderna i Sverige ligger på ungefär samma nivå som USA och Ryssland. Det är inte riktigt de länder vi brukar se som föredömen när det gäller ekonomisk fördelning.

Sverige är ojämlikt, och det på grund av medveten borgerlig politik. Det innebär att tio procent av svenskarna med lägst inkomster lever sju till nio år kortare än de tio med högst inkomster.

Sjöstedt verkar förstå att ojämlikheten i förmögenheter finns. Men att göra något åt det, som Socialdemokraternas senaste förslag om en miljonärsskatt, är inte aktuellt. I stället är prio ett att få ut så många invandrare som möjligt.

Det är äckligt på riktigt.

Att inte vilja göra något är också att ta ställning.

Så var står SD i den ekonomiska politiken?

Jäkligt långt åt höger.