Martin Aagård: Om en debutroman får två plus är den troligen stendöd

Jag minns när SvD skulle börja sätta betyg på recensionerna av klassiska musik-album. Det var hundra år sen. Alla skivor fick sex pluppar. Alla.

Hofors sinfonietta spelar Hugo Alfvén? Sex pluppar. 

Perstorps kammarkör sjunger Bach för fulla muggar? Sex pluppar. 

Jag menar Hugo Alfven och Bach ÄR sex pluppar. De är klassiker!

Det fanns helt enkelt ingen som helst vana hos kritikerna eller någon konsensus kring vad en plupp innebar. Så alla fick toppbetyg.

Strax efter sparkades alla kritiker och musikbevakningen skars ner till nästan ingenting. Den är fortfarande nästan ingenting. 

Plupp-betygen var ett sista försök att få lite uppmärksamhet från en tidningsledning som inte förstod varför recensioner av klassisk musik skulle publiceras överhuvudtaget. 

Så när Aftonbladet nu börjar sätta plus på sina litteraturrecensioner är egentligen inte min största oro att det kommer att urholka recensionen som form. Det är visserligen en risk. Om en litteraturrecensions främsta uppgift är att bestämma om en bok är bra eller inte så blir det rasande tråkig läsning. 

Det finns så mycket annat att berätta om litteraturen. Och till skillnad från de flesta andra tycker jag svensk litteraturkritik är ganska bra. Den är oerhört driven i att hitta tusen olika nyhetsvinklar och intressanta ingångar även till ointressant litteratur. Den berättar alltid en massa annat än om en bok är ”bra” eller inte och den är nästan alltid underhållande.

Det finns andra invändningar. Litteraturen är ett mycket mer ekonomiskt känsligt fält än film. Det är lätt att påverka med en recension. Om ”Dumma mej 4” får två baggar i Gotlands allehanda så förändrar det med största säkerhet inte ett dugg för Universal pictures årsresultat. Om en debutroman får två plus i Aftonbladet så är den troligen stendöd. Och det kommer aldrig någon uppföljare.

Den makten är de flesta litteraturkritiker medvetna om. Så jag är nästan säker på att ingen debutroman någonsin kommer att få två pluppar. Det blir nog snarare sex. Vilket gör det hela rätt meningslöst.  

Nej, det som bekymrar mig mest är varför Aftonbladet känner behovet av att börja sätta betyg överhuvudtaget just nu. Det är en tydlig signal på att kulturjournalistiken behöver få lite extra uppmärksamhet. Kanske sitter någon med inflytande någonstans och tycker den är ointressant.

Det är faktiskt oroväckande i en bransch där allting svajar och det enda sättet att överleva är att sätta fem plus på sig själv.