Andreas Gustavsson: Om det var en bomb försvinner ännu mer av vår trygghet

Det är ett speciellt ljud, ett dovt men skarpt muller. Det träffar en med ett tryck över bröstet. ”Bomb”, tänker jag på sekunden. ”Det måste vara en bomb.” Sedan styr kroppen sig själv. Är barnen säkra? Min sambo? Har chockvågen krossat fönstren? Brinner det utanför? Jag tror att sprängningen skett i den omedelbara närheten.

Men så är det inte. Någon har sprängt en entrédörr på ett flerfamiljshus flera hundra meter bort. Den kraften. Ingen dör, ingen grips. I den där porten bor en kriminell som tidigare utsatts för diverse attentat av andra kriminella.

Alla andra grannar blir offer för deras interna uppgörelse, med en kodex som fungerar för sociopater men inte för ett samhälle.

Nu är det kaotiska scener i Göteborg. Hundratals människor har drabbats. Räddningstjänstens insatsledare utesluter ”naturliga orsaker”. Polisen har ännu, i skrivande stund, inte kunnat genomföra en teknisk undersökning på plats men har påbörjat en förundersökning om allmänfarlig ödeläggelse. 

Mycket tyder därmed på att Sverige har drabbats av en ny sprängning, där förövarna är fullkomligt likgiltiga inför skräcken och förödelsen som de sprider omkring sig.

–  Vi tror att det handlat om en enskild sprängladdning som placerats i en port, säger en poliskälla till Göteborgs-Posten.

”Jag älskar dig!” textar en ung kvinna till sin pappa när hon inte vet om hon ska komma levande ur det brinnande huset i Göteborg. En tidig septembermorgon. Någon timme innan alarmen ringer och frukostar dukas fram.

Ska det här vara vår tillvaro?

Att jag direkt tänker bomb när jag själv hör en detonation handlar till sist inte om att jag vet hur en detonation låter, för det gör jag inte, utan om att det är dit mina förväntningar tar mig.

Den mest sannolika förklaringen.

Det måste vara att någon blåser ut en port utan minsta tanke på de boende, på att vem som helst kan passera, på att eld kan sprida sig upp genom huset.

Sverige har haft 60 genomförda sprängningar (statistiken omfattar mer än bostadshus) bara i år.

2018–2021 har vi snart haft 400 stycken.

Det är illa.

När den extraordinära brottsligheten, som även kommer med skjutningar, blivit en faktor att förhålla sig till, en faktor som har konsekvenser för ens upplevelse av trygghet.

Varje bomb sliter sönder så mycket.

Den politiker som inte tror på nollvision vad gäller detta eller saknar förmåga att presentera ett komplett program som täcker allt från förebyggande till bestraffning – ja, vad är lämpligt i skalan för den som utsätter hundratals personer för mordförsök? – behöver inte ens göra sig besväret att ställa upp i nästa val.