Här finns två vägar att gå.
Antingen får utvecklingen ha sin gilla gång, vilket oundvikligen leder till fortsatt privatisering och sämre fungerande offentlig sjukvård.
Eller också gör vi som i Storbritannien och Spanien.
Den 12 februari samlades hundratusentals demonstranter i Madrid för att försvara den offentliga vården mot urholkning och privatisering. Det är en utveckling där privata vårdgivare växer som svampar ur jorden, och där ytterligare 1,5 miljoner spanjorer på kort tid har tecknat privata sjukvårdsförsäkringar. Huvudparollen var att ”Sjukvården ska vara 100 procent offentlig, gemensam och av högsta kvalitet”. Demonstranterna pekade på att Madrid spenderar minst av alla regioner på offentlig vård, detta trots att Madrid är en av de rikaste regionerna. Samtidigt uppmanades till strejk bland vårdpersonalen, en namninsamling som det konservativa styret gjorde allt för att förbjuda.
Även i Storbritannien pågår protester och strejker till stöd för den gemensamma vården och mot privatiseringshysterin, exempelvis det faktum att fler britter än någonsin tecknar privata sjukvårdsförsäkringar. I England driver organisationer som We own it kampanj för att försvara och återuppbygga den gemensamma vården. Samtidigt finns läkarorganisationer som tar strid för det offentliga, exempelvis Everydoctor som har gjort en karta över den privatiserade vården i Storbritannien.
Finns en påtaglig stolthet
I Sverige tycks vi välja vi den andra vägen. Här är vi tysta som möss och här får utvecklingen ha sin gilla gång. Samtidigt låter vi privatiseringsivrarna lura skjortan av oss, ett skeende som jag beskriver i den nyutkomna boken ”Den sjuka debatten: bland vårdindustrins myter, nyspråk och lögner” (Verbal förlag). Där visar jag hur privata vårdgivare och försäkringsbolag driver på för att förändra systemet i grunden, samtidigt som de hävdar att allt ska förbli som det varit. Där visar jag hur politiker, tjänstemannafack och andra aktörer, med- eller motvilligt, dras med i privatiseringsvågen.
I Storbritannien har alltid funnits en påtaglig stolthet över den offentliga vården, något som är särskilt viktigt när den hotas av nedskärningar och privatiseringar. Det finns knappt en britt som inte vet vad NHS är och vad NHS står för. Det säljs klistermärken och broscher som uppmanar till stöd för NHS, som för övrigt är en av världens största arbetsplatser med sina 1,4 miljoner anställda.
Vidare ordnas tävlingar där priser delas ut i flera kategorier till individer och organisationer som på olika sätt har bidragit till utvecklingen av NHS, exempelvis bästa sjuksköterska, bästa akutmottagning, bästa sjukvårdsuppfinning, bästa volontär och bästa vårdcentral.
Vad ska vi döpa vården till?
Kanske borde vi även här i Sverige namnge den offentliga vården för att göra den skyddsvärd på ett helt annat sätt än vad som är fallet idag. Svårt att hitta ett bra namn dock. Ett förslag är OSS (det Offentliga SjukvårdsSystemet), och om någon skulle få för sig att demonstrera kan en av parollerna vara:
Vi måste försvara OSS.
