Men medan vi fokuserar på det hotet riskerar vi att glömma något annat som är undangömt i detta monstruösa lagförslag. Det är bestämmelsen som gör intrång till ett brott, snarare än en civilrättslig fråga, och låter polisen arrestera romer och resande och beslagta deras hem om de ­stannar på platser som inte avsatts till dem. 

Under den föreslagna lagen kan vuxna som tillhör gruppen sättas i fängelse i upp till tre månader. Med tanke på att auktoriserade platser och lägerplatser inte kan hysa de romer och resande som behöver dem, är detta ett medvetet angrepp på en sårbar minoritet.

Förföljelse sedan 1300-talet

Lägg ihop de här ­komponenterna – inskränkningen i protester och förföljelsen av en minoritet, uppen­bar korruption och skamlösa lögner, kringgåendet av parlamentet och den nya befogenheten i den föreslagna nationalitets- och gränslagen (Nationality and borders bill) som möjliggör för staten att godtyckligt frånta människor sitt medborgarskap – så ser du sådant som sker i en auktoritär stat. Dessa åtgärder är fasansfullt välbekanta för den som känner till Europas 1900-talshistoria. Men de är även djupt rotade i Storbritanniens säregna brutaliteter.

Förföljelsen av rörliga människor sträcker sig tillbaka till arbetarförordningen ­(Ordinance of labourers) från 1349, vilken fastställde att de som ansågs vara ”lösdrivare” kunde piskas eller brännmärkas. Under 1500-talet stiftades lagar som bestämde att ”landstrykare”, ”vagabonder” och andra ”herrelösa män” kunde få sina öron kluvna på mitten eller genomborras med en het eldgaffel. Om de fortfarande inte återvände till sin egen socken (oavsett om de hade en eller inte) kunde de hängas. En lag från 1554 möjliggjorde att vem som helst som kallade sig ”aegyptier” (ungefär zigenare) kunde dödas utan vidare.

Delar av denna brutala, fördemokratiska lagstiftning gäller än i dag i England och Wales. Lagen om lösdriveri (Vagrancy Act) från 1824 används av polisen för att anhålla uteliggare, vilka fortfarande benämns som ”landstrykare och vagabonder”. 2020 åtalades 573 personer enligt den här lagen. Några parlaments­ledamöter försökte använda den nya polislagen för att upphäva denna ålderdomliga lag, men i ­november avslog regeringen deras ändringsförslag.

Nu befinner sig hemlösa i en än värre position. Vissa kommuner har, i sina försök att tolka för­virrande statliga regler, beslutat att endast erbjuda bostadsstöd till personer som bevisligen är ute­liggare. De har gett hemlösa personer rådet att börja sova på gatorna, så att de kan plockas upp av deras uppsökande team, som sedan kommer att försöka hitta boende till dem. Självklart finns risken att de först plockas upp av polisen, varpå de kan åtalas enligt lagen om lösdriveri. Om de för­söker skaffa tak över huvudet på egen hand, genom att ockupera tomma byggnader, kan de åtalas för det också, för David Camerons regering gjorde husockupation brottsligt.

Grym och pervers twist

På liknande vis har romer och resande berövats platser där de lagligen får stanna, och sedan bestraffats för avsaknaden av tillhandahållande. En studie av Community architecture group visar att mellan 1986 och 1993 avspärrades och stängdes ungefär två tredjedelar av traditionella platser för resande, varav några hade använts i tusentals år. 

1994 gav så John Majors strafflag Criminal justice act polisen nya befogenheter mot romer och resande som stannade utan tillstånd. 

I en grym och pervers twist så upphävde samma lag de lokala myndigheternas skyldighet att tillhandahålla auktoriserade platser, och tog bort bidraget som finansierade dem. Delvis  till följd av detta visade en nyligen utförd studie av väl­görenhetsorganisationen Friends, families and travellers (på svenska Vänner, familjer och resande) att bara åtta av de 68 lokala myndigheter de tillfrågat hade uppfyllt sitt eget identifierade behov av platser för romer och resande. 

Trots att det finns en lång väntelista med hushåll som söker auktoriserade platser och lägerplatser, så har de officiella platserna minskat med åtta procent under de senaste tio åren.

Kriminalisering av en minoritet

Den nya föreslagna lagen skulle nu låta polisen konfiskera människors fordon (med andra ord deras hem) på blotta misstanken om intrång. När deras hem har beslagtagits och deras för­äldrar anhållits, kommer romska och resande barn sannolikt att omhändertas. Den föreslagna polislagen skulle beröva den här minoriteten allt: hem, levebröd, identitet, kultur och till och med deras familjer.

Och precis som de hemlösa, som sitter i kläm mellan lagen om lösdriveri och kvalificeringen för bostad, skulle den försätta romer och resande i en omöjlig position. För att ansöka om en officiell plats måste man uppvisa ”bevis på resande”. Men har man inte tillgång till officiella platser så bryter man mot den nya lagen om man reser. Med andra ord så är det inte ett visst beteende som kriminaliseras. Det är minoriteten själv.

Okej att pendla till Toscana

Den nya auktoritarianismen påminner om en väldigt gammal, som går tillbaka till en föreställd värld där bönderna prydligt kunde indelas i livegna (goda) och lösdrivare (onda), där alla visste sin plats, geografiskt och socialt. Självklart omfattar inte svartmålningen av rörliga människor, oavsett om de är romer eller asylsökande, de regeringsministrar och tidningsredaktörer som kan flytta mellan sina lägenheter i London och sina andra hem i Cornwall eller Toscana. Det handlar om att de rika kontrollerar de fattiga, som om demokratin aldrig hade hänt.

Artikeln är tidigare publicerad i The Guardian.

Översättning: Jenny Cleveson