En tredjedel av världens koraller överlever 1,5 grader. Bara en hundradel överlever 2 grader.

10 miljoner färre människor (minst) tvingas flytta på grund av havshöjning om vi stannar på 1,5 grad. (Försök minnas vad som hände när några miljoner människor tvingades fly inbördeskrigets Syrien…)

Kostnaden för samhällena blir enorma och ekosystem försvinner. Risken för att vi får en självspelande kris som rullar på vad vi än gör ökar kraftigt med varje decimal som höjs i termometern.

Dessutom, 1,5 grader är ett snitt för hela jorden. Höjningen blir kraftigare i vissa städer, mycket kraftigare i vissa regioner och den tveksamma glädjen att få segla i ett isfritt Arktis kan inte ersätta förlusten av verkliga skogar jorden runt. Nej, vi kan inte överleva utan skog.

IPCC skriver torrt, byråkratiskt och försiktigt. Det här är inga klimataktivister, här har vi formuleringar som ”med högsta sannolikhet” och ”med medelhög sannolikhet” och detaljerade redogörelser för olika effekter av förstörelse.

Forskning är inte politik, ändå finns det något som skriker bakom raderna.

IPCC förklarar att vi måste investera stort för att överhuvudtaget ha en chans. 70-85 procent av all el måste vara förnybar redan 2050. Men den andra energin måste även då ha koldioxidlagring (CCS). Och all kol måste bort. I torra ordalag konstateras att det därmed behövs investeringar på 2400 miljarder dollar före 2035. Alltså motsvarande 21 800 miljarder svenska kronor – och då har vi bara pratat energi.

IPCC:s rapport gör all politisk långsamhet pinsam.

Så vad betyder den för den kommande svenska regeringen?

Det finns några tydliga uppgifter man inte kan ignorera.

• Det är en elomställning man pratar om. Inte bränna träd eller odla raps. Samhället måste elektrifieras och elen måste vara ren.

•  Världens hem måste kylas och värmas rent. För Sverige betyder det rimligen en storsatsning på bergvärme och isolering.

•  Fjärrvärmen måste bli klimatneutral och lagra lika mycket utsläpp som den skapar. Annars fortsätter den industrin att vara ett svenskt jätteproblem.

•  Skogen måste öka rejält och inte avverkas. Det handlar om 10 miljoner kvadratkilometer på jorden bara för att kunna lagra CO2 i träden.

•  De gigantiska investeringarna måste till även om finansministrar pratar om att ”spara till svåra år” för alla år blir svåra om vi inte investerar nu.

•  Det måste också bli slut på investeringar i den förstörande sektorn. Divestera pensionsfonder och kommunala börssparande omgående.

I alla de scenarier IPCC räknar på finns ett inbyggt dilemma. Kalkylerna utgår ifrån att ny teknik ska göra det möjligt att lagra CO2 genom att ta bort den från atmosfären. Panelen erkänner att den tekniken inte finns idag. (Det är bara Norge som påstått sig ha den, men de kan inte visa att den fungerar.) De metoder som finns är mer skog, biokol och förstärkt matjord.

Här har Sverige en fantastisk möjlighet att utveckla storskaliga metoder. (Precis som man idag försöker få fram CO2-neutral stålproduktion.) Men detta kräver en politik som vågar ingripa och inte låter det som ska göras styras av vad de nuvarande företagen mår bäst av på kort sikt. Dilemmat är alltså att det saknas politisk vilja.

Sanningen är att IPCC:s rapport, hur neutralt skriven den än är, är en käftsmäll för en regering som tror att klimatkollapsen ska lösa sig med lite skattesänkning och god vilja hos de som äger förstörelsens verktyg.

Men rapporten utmanar också en radikal klimatrörelse som måste fokusera på att tvinga politiken att agera för att förstörelsen ska kunna stoppas. Det handlar inte om att gräla om hur vi bäst ska leva ett klimatsnällt liv som individer.

Det handlar om att göra politik av vardagen.

Om bojkotter, om demonstrationer, om att stoppa projekt som förstör, om att gå samman i medborgaraktioner mot den snöda vinningens aktörer. Om vi väntar på nästa forskarrapport har gradtalen i termometern hunnit stiga till ännu värre nivåer.

• Det har redan blivit en grad varmare och fortsätter utsläppen som i dag kommer temperaturen att stiga med 0,2 grader per årtionde. Redan vid år 2030 kan 1,5 grad ha passerats.

• Med ländernas nuvarande ambitionsnivå riskerar den globala uppvärmningen att bli närmare 3 grader. För att nå 1,5-gradersmålet måste samhället genomgå drastiska förändringar som saknar historiskt motstycke, enligt IPCC.

• Nettoutsläppen måste halveras redan till år 2030 jämfört med 2010 års nivå och sedan vara nere på noll till 2050. För att klara detta krävs gigantiska utsläppsminskningar men också att vi tar bort enorma mängder koldioxid ur atmosfären. Hur det senare ska gå till är ännu oklart.

En halv grad spelar stor roll

• Klimatpanelen konstaterar att riskerna blir betydligt mindre om den globala uppvärmningen stannar vid 1,5 grad jämfört med två:

– Färre skyfall, värmeböljor och mindre risk för torka.

– Färre djur och växtarter trängs ut. I stort sett alla korallrev, mer än 99 procent, kommer helt att utrotas vid två grader enligt panelen.

– Ett isfritt Arktis sommartid väntas ske bara vart hundrade år istället för vid tionde om uppvärmningen stannar vid 1,5.

– Flera hundra miljoner färre människor kan komma att drabbas av klimatförändringarna om uppvärmningen stannar vid 1,5 grad. Detta delvis på grund av att skördarna inte försämras fullt lika mycket och färre tros dö i sjukdomar som malaria.

– Vid år 2100 kommer den globala havshöjningen bli 10 centimeter lägre med 1,5 graders upphöjning jämfört med 2.