Det påstås ibland att Finland har stått emot välfärdsprivatisering på ett helt annat sätt än Sverige. Men vad ska man då säga om att 40 procent av alla finska barn under sju år har en privat sjukvårdsförsäkring, och att barn under tre år är den största användargruppen av privat sjukvård?
Det innebär att nästan hälften av alla finska barn går direkt till specialist, medan den andra hälften först måste träffa en sjuksköterska och sedan en allmänläkare innan de eventuellt får tillgång till specialistvård.
Primärvården är tänkt att vara en första linjens sjukvård där patienter lotsas eller inte lotsas vidare till diverse specialister. Men i Finland är det alltså inte vårdpersonalen utan föräldrarna som bestämmer hur vårdprocessen ska se ut. Resultatet blir en lågvärdevård som driver kostnader samtidigt som de finska föräldrarna försvarar sina beslut genom att, till försäkringsbolagens glädje, tala illa om den ”allmänna vården”.
Höljt i affärssekretess
Nu är knappast 40 procent av alla svenska barn i åtnjutande av dessa vårdprivilegier, men vi har faktiskt inte en aning om den korrekta siffran. Allt är höljt i den stränga affärssekretess som präglar den gömda välfärden, där organisationer som Vårdföretagarna och Svensk försäkring avgör vilken statistik som ska offentliggöras och vilken som ska hemlighållas.
Några ledtrådar kan vi ändå få via de företag och fackförbund som upphandlar privata sjukvårdsförsäkringar åt sina anställda och sina medlemmar.
Nu finns i stället smygvägen via företag och fackförbund, där ett växande antal barn och barnbarn försäkras via föräldrar eller mor- och farföräldrar.
Det blir allt vanligare i de upphandlingsdokument som jag brukar granska att företagen och facken kräver att barn ska vara medförsäkrade. Ett exempel är de statliga AP-fonderna som ger 0 poäng åt det försäkringsbolag som inte kan erbjuda de anställda tjänstemännens barn att teckna försäkring, 5 poäng om barn får teckna försäkring ”till sämre villkor” än de anställda och 15 poäng om barn får teckna försäkring till samma villkor.
Ett annat exempel är Saco-förbundet Sulf, där inte bara barnen utan även barnbarnen kan bli medförsäkrade som en del av akademikerfackets medlemserbjudande om privat sjukvårdsförsäkring.
Skandia pausade Junior-erbjudande
Under en period blev det känsligt att behandla barn på olika villkor, varför försäkringsbolaget Skandia pausade försäkringarna Lifeline Junior och Lifeline Junior Plus. Nu finns istället smygvägen via företag och fackförbund, där ett växande antal barn och barnbarn försäkras via föräldrar eller mor- och farföräldrar.
Läs mer av John Lapidus om privata sjukförsäkringar:
• Så fungerar vården i Timbros positiva exempel
• Steg för steg raseras den gemensamma sjukvården
• Varför ska allmännyttans anställda få gräddfil till vård?
• Ska vi svartlista folk från sjukvård som Schweiz gör?
• Luftfartsverket, vill ni att Sverige ska bli som USA?
Samtidigt har vi kliniker där barn till mindre bemedlade föräldrar stängs ute helt och hållet, exempelvis barnsjukhuset Martina vars akutmottagning endast är öppen för betalande medlemmar.
Räcker det inte att 800 000 vuxna tecknar privata sjukvårdsförsäkringar och bryter mot hälso- och sjukvårdslagens principer om vård efter behov och vård på lika villkor?
Ska vi även lära barnen att sjukvård är en produkt som vilken som helst, där det gäller att köpa sig företräde framför andra medborgare?
Uddlöst svar från politiken
Det fanns en tid då vård, skola och omsorg var undandragen marknadsekonomins logik – några socialistiska öar i ett kapitalistiskt hav. Ett parti som grundade mycket av sitt existensberättigande på just denna skapelse var Socialdemokraterna, och modellen fick också namnet ”den socialdemokratiska” i den mest kända av olika välfärdskategoriseringar.
Var står Socialdemokraterna idag? Retoriken är stundtals hård när det gäller den omfattande privatiseringen av svensk sjukvård, men det mesta tyder på att vårens kongressbeslut blir lika uddlösa och till intet förpliktigande som vanligt.
