Bolaget har – med sina glada isbjörnslogotyp – försökt grönmåla sin verksamhet på ett parodiskt sätt, med utfästelser som att” omvandlingen mot ett hållbart samhälle är vår viktigaste fråga”.
Men man sökte inte tillstånd för att rädda klimatet, utan för att dubbla mängden växthusgas. 1,7 miljoner ton ska bli 3,4 miljoner ton.
Det är sex gånger mer än inrikesflyget.
Det är nästan en femtedel av hela den svenska industrin.
Beslutet att utreda vidare kommer bara drygt en månad efter att världen passerat 415 miljondelar koldioxid, trots att forskarna länge försökt berätta att vi förlorar möjligheten att hålla temperaturökningen lägre än 1,5 grader om vi misslyckas stabilisera atmosfären till 350 miljondelar.
Argumenten som försvarar Preem håller inte. Vissa tycker att det är bättre om Sverige uppmuntrar verksamhet som är mer energieffektiv än utländska konkurrenter, med logiken att ett raffinaderi skulle vara ännu smutsigare i exempelvis Kina. Andra tycker att det är positivt att Preem ändå omfattas av EU:s utsläppshandel.
Men det enda som är relevant är 3,4 miljoner ton koldioxid.
Samtidigt som världen drastiskt måste lämna fossila bränslen.
Det definitiva beslutet om Preem skjuts framåt.
Framtiden står på spel.
Det gör även svensk klimatpolitik som riskerar sin trovärdighet både gentemot allmänheten och omvärlden. Allt regeringen företar sig kommer att klinga falskt utfall Preem till sist får expandera.
Miljöpartiet kan inte lämna juridiken till juristerna. Preem ska stoppas med alla till buds stående medel – alltså göra raka motsatsen jämfört med när man till sist kapitulerade om Vattenfalls kolgruvor på kontinenten.
Situationen är komplicerad. Miljöpartiet måste agera som ett oppositionsparti mot sin egen regering. Men situationen är också väldigt enkel. Klimatkrisen klarar inte Preem. Därför måste varje grön politiker ha som målsättning att sabotera för bolaget (och andra som vill investera fossilt). Att blint lita till domstolens goda omdöme är inte ett alternativ.
Gång på gång har Socialdemokraterna prioriterat näringsliv framför klimat, med en kortsiktighet som Miljöpartiet borde ha vägrat för länge sedan. Men nu är bättre än aldrig.
Och nu måste de gröna dra sin gräns.
Hit men inte längre.
Jag vet att miljödepartementet arbetar intensivt med att korrigera lagstiftning – här specifikt miljöbalken – så att den harmoniserar med klimatmålen. Konkret betyder det att regeringen ska få möjlighet till veto. Något som skulle kunna riva upp ett eventuellt positivt framtida beslut för Preem.
– Det kommer att bli strid om det här, sa en källa på departementet nyligen till Dagens ETC.
Problemet är att Socialdemokraterna inte tar sin samarbetspartner på allvar. Bromma, Vattenfall, Arlanda… Och nu Preem.
”Vi kan inte säga att vi inte visste. Vi vet. Vi vet riskerna”, skrev Isabella Lövin, språkrör och klimat- och miljöminister, i höstas i Dagens ETC.
Stefan Löfven vet också men agerar tvärtemot denna kunskap. Miljöpartiet måste se till att han ändrar sig. Ett första steg är att politiken inte lämnar Preem till den befintliga juridiken.
Sedan måste – verkligen måste – Miljöpartiet göra klart för Socialdemokraterna att den rödgröna regeringen faller sönder om Preem kan fullfölja.
Ja, ställ ultimatum.
Ja, hota.
Det är att ta ansvar.
