Johan Ehrenberg: Nu behöver vi alla stämma staten!

Staten är ju i sin förlängning alla dess medborgare och att stämma sig själv borde vara en omöjlighet.

Men eftersom staten består av både byråkrati och ett system av politiska partier och lobbygrupper så uppstår plötsligt en situation där medborgarna, för att försvara sig, blir tvungen att stämma staten.

Att den kampen sedan bäst drivs av unga – de som kommer drabbas hårdast av den brottsliga passivitet staten levererat mot det största hotet medborgarna utsätts för – är ju rätt talande för vår tid.

De äldre har nämligen gett upp.

De har annat som de prioriterar i sina liv, kanske goda saker som en egen täppa eller usla saker som en ny SUV. Kanske de prioriterar den där resan till varma stränder eller har ingen tid till att rädda framtiden då de jagar sin egen karriärs kommande frukter.

Eller de kanske rentav lägger all sin fritid på tungt organisationsarbete i en miljöorganisation vars vädjanden och förslag försvinner ner i smutsiga papperskorgar under välstädade bord.

Hursomhelst har ingen agerat för att tvinga fram den enda förändring som allt handlar om idag: hur vi ska få staten att rädda medborgarnas liv och inte fortsätta ignorera den kris vi skapat.

För visst är det brottsligt när makten inte uppfyller det den ska göra.

Det politiska systemet skyller på sig själv – det finns alltid en annan politisk förhandling som avgör vad som är möjligt att göra. Vad som krävs är ointressant, klimatkrisen kan man ignorera då den inte har någon egen röst.

Löftet om billig diesel blir viktigare än klimatkrisen, att rädda cementindustrin blir viktigare än omställning och subventionerat lyxflygande blir viktigare än allt annat, för det är friheten att förstöra som staten gjort till sitt politiska uppdrag. Politiken handlar om att upprätthålla utsläpp så länge det går och siffertrixandet runt den egna förstörelsen är massiv och ingen är ansvarig när nya forskarrapporter visar upp en ännu mer skrämmande utveckling.

Så visst behöver vi alla stämma staten.

Men vi gör det inte.

Sån tur för oss att det finns ungdomar som tänker lite längre och som inte gett upp. Som förstår att man måste ta ansvar och det ansvaret blir att ställa dagens politiska och byråkratiska makt mot väggen med den enkla frågan: Varför förstör ni framtiden för alla kommande generationer?

Det är ju, rent ut sagt, brottsligt.