15 mars 2019. I Christchurch, Nya Zeeland har stadens muslimer samlats för fredagsbön. I Masjid al Noor-moskén befinner sig hundratals människor för jummah. Klockan är 13.40 lokal tid när en gärningsman skjuter in i moskén. Brenton Harrison Tarrant är en ekofascist som strax innan dådet publicerat ett manifest på nätet. Senare kör han vidare till Linwood Islamic Centre där fler skjuts ihjäl. Tarrant livesänder attentatet via Facebook.
Totalt dör 51 personer i terrorattentatet. Ytterligare 47 skadas och förs till sjukhuset. Yngsta offret är bara tre år. Hans namn var Mucaad. I sitt manifest svarar Tarrant på en egen fråga om varför det är rättfärdigt att döda barn. Han svarar: ”Barn till inkräktare förblir inte barn. De blir vuxna och reproducerar sig, skapar fler inkräktare för att ersätta ditt folk.”
Manifestet som Tarrant publicerade innan dådet var 74 sidor långt. Han döper det till ”The great replacement” (det stora folkutbytet). Det är en högerextrem konspirationsteori om att icke-vita håller på att ta över vita landområden. Inte minst genom högt barnafödande. Han inleder med att skriva:
”It’s the birthrates. It’s the birthrates. It’s the birthrates.”
Det är födslotalen.
Den vita rasen håller på att utraderas, skriver han. Tarrant beskriver det som en kulturell, etnisk och raslig utplåning. Om inte den vita rasen tar sig samman och föder barn kommer det slutligen leda till dess egen undergång. Han inspireras av norske Anders Behring Breivik och lyfter särskilt terrordådet i Stockholm och Ebba Åkerlunds död som en orsak.
Tarrant är en av flera gärningsmän som på sistone utfört dåd i ekofascismens namn. I manifestet beskriver han sig själv som både etnonationalist och ekofascist: ”Etnisk autonomi för alla människor med fokus på att bevara naturen och den naturliga ordningen.”
Ekofascismen och terrordåd har sedan länge gått hand i hand. Ted Kaczynski, Una-bombaren, är troligtvis en av de mer namnkunniga figurerna inom ideologin. Christchurch är ett i raden av högerextrema terrordåd med ekofascistiska förtecken vi sett de senare åren.
Hösten 2019 utför två svenska unga män en mordbrand mot en minkfarm i Sölvesborg. De fotar händelsen och lägger upp det i en ekofascistisk Telegramkanal vid namn The Green Brigade. I förundersökningsprotokollet framgår det att männen delvis drivs av accelerationismen – idén om att samhällets undergång måste påskyndas. Något som är genomgående i den ekofascistiska föreställningsvärlden. Männen hade dessutom postat inlägg och bilder med nationalsocialistiskt innehåll.
Det blev det första åtalet någonsin i Sverige där ett dåd haft ekofascistiska förtecken.
Ekofascismen är inte en sammanhållen rörelse eller ideologi. Den omfattas av individer och organisationer med en så kallad grön nationalism, det vill säga att man väver samman fascismen med ekologiska eller miljövänliga ambitioner. Föreställningar om rasfrämlingar som bidrar till samhällets degenerering varvas med teorier om överbefolkning. Den naturliga ordningen störs av migration, för att inte tala om den stundande kollapsen jordens ekosystem redan står under, menar de.
Nu tycks ekofascismen vunnit mark i en ny generation, så kallade zoomers. Man drömmer sig, likt Kaczynski, bort till en tillvaro i stugan, bortom moderna bekvämligheter. Kaczynski argumenterade för att den industriella revolutionen och dess medföljande konsumtionssamhälle lett till mänsklighetens meningslösa tillvaro. Människan uppslukas och närmast dyrkar teknologin framför naturen.
Det går att dra paralleller mellan dagens ekofascistiska rörelser och den som växte fram i Tyskland i slutet av 1800-talet. Völkische Bewegung (folkrörelsen) var en föregångare. En samling föreningar och individer med det gemensamma målet att bevara det renrasiga, traditionella. Den naturliga ordningen måste återställas. Det tyska folkets gemenskap sker genom blod, och så ska de bygga deras gemensamma jord.
Völkisch-rörelsen lade grunden för idéer som än idag återfinns inom modern ekofascism: inte minst den om blod och jord. Völkische-rörelsens idéer kom att forma en hel generation nationalsocialister. Strikta djurrättslagar som infördes i Tyskland under 30-talet (samtidigt som det pågick etniska utrensningar) är ett sådant exempel. Ideologer och politiker som Alfred Rosenberg kom att sprida vidare Völkische-idealen. Kosmopoliterna mot de miljömedvetna, en fiktiv kamp som pågår än idag. För bland dagens ekofascister går kampen mot vänstern, feminismen, socialismen, klimataktivister att förena med ideologin. Det är deras och kulturmarxisternas fel att jorden håller på att gå under.
Nordiska motståndsrörelsen är den organisation som tydligast kanaliserar ekofascistiska ideal. Marie Derwish har i sin rapport ”Green-neo-Nazism” (Grön nynazism) pekat på paradoxen i hur en hypermaskulin organisation som Nordiska motståndsrörelsen tagit sig an frågan om djur, natur och miljö som traditionellt betraktas som feminina och mjuka frågor. Enligt studier finns det ett kognitivt samband mellan miljövänlighet och uppfattningar om femininitet. Vilket i sin tur leder till att färre män engagerar sig i frågan. Bland annat lyfter Derwish föreställningar i relation till ekofascismen: ”Män tenderar att undvika miljöfrågor på grund av vad den förmedlar om deras förmåga att reproducera, och därmed skapa fler inkräktare för att ersätta ditt folk.”
November 2022. På Telegram skriver kontot Ecofash om ”albinoälgen”. Hen beskriver hur det anses leda till extrem otur om man skjuter den. ”Det här djuret är av stor betydelse för jägare, han är en symbol för renhet och ljus”. Den som skjuter ”albinoälgen” kommer inte längre få tillträde till lokala jägargrupper.
På sidan varvas ekofascism med nordisk mytologi. Följare får ta del av jägartips och däremellan ta del av ekofascistisk propaganda. Samt rösta i en poll om de tror att ”jättar” någonsin existerat.
På Instagram och Telegram postar i sin tur Granskogsfolket inlägg med jämna mellanrum. De beskriver sig som ”ett utomhusprojekt med målet att inspirera andra till att återvända till naturen”. Inlägg består mestadels av tips om bästa kamouflagekläderna och sköna utsiktsbilder där naturmat kokas med campingutrustning. Vid första anblick är ingenting konstigt, sedan man ser hur de poserar med den högerextrema gruppen White boys i en av bilderna.
I memekulturens värld får despotiska bilder som skildrar konsumtionssamhällets yttersta konsekvenser samsas med mumintroll, grodor och naturromantik. En altright-konstnär porträtterar en gråmulen bild av ett samhälle i total kollaps där allt stängt ner förutom McDonalds. Bilden sprids frenetiskt på alla plattformar, en användare kommenterar: ”Vi är alla körda.”
En ung kvinna, ofta delad av den etnonationalistiska miljön, postar en idyllisk bild av skog, åker och sedan solnedgång som speglar i en blond kvinnas hår. I kommentarsfältet samlas unga ecofastistiska män. Alla längtar efter att hitta en kvinna som längtar tillbaka till jordbrukssamhället.
Generation Z, eller zoomers som de ofta kallas, är födda mellan 1997 och 2012 (lite beroende på vilken zoomer man frågar). Det som präglar denna generation är att de inte minns tiden innan internet. Relationer och informationsflödet är givetvis anpassat efter det. Det är, enligt vissa, en cynisk generation, men kanske mer en uppdelad generation. Generation Greta, klimataktivister som ibland (inte alltid) tenderar att luta vänster/mitten. Medan unga ekofascister betonar miljö och natur, betonar generation Greta vikten av klimat.
Bland klimatmedvetna talar man ofta om själviskheten i att föda barn. Varför ge liv till någon som tvingas leva i en värld som är bortom återhämtning? Och vad händer när den i sin tur skaffar ett barn, och barnet i sin tur skaffar ett? Generation Z präglas av svaren kring klimatångesten och apokalyptiska känslor, men den kanaliserar dem på olika sätt.
Om inte genom blod och jord så är det genom sittstrejk.
”Help bees, not refugees”, ett vanligt ekofascistiskt budskap. Völkische-rörelsens ideer överlevde in i memekulturen, men hade den överlevt oberoende av vår samtid? Kanske är ekofascismens återkomst ett resultat av klimatångesten. Eller inte.
Oavsett är den en farlig kraft.
