Debatten efter programmet har dominerats av scoopet att någon bland vänstertopparna hörs kalla sossarna för ”jävla fittor” i en scen. Men den stora skandalen i ”Maktspelet” är dessvärre inte vänsterledarnas språk, utan Nooshi Dadgostars totala frånvaro av karisma.

Jimmie Åkesson framstår – trots sina erkänt unkna åsikter – som ett under av likeability i jämförelse. 

Hårdklippt eller ej. Detta är en katastrof för vänstern. 

Jimmie Åkesson skojar med sina medarbetare, retas med Johan Pehrson och skrattar i hissen. Han ber stabschefen om sina "vitaminer" mellan tuffa debatter.

SD-ledaren har till och med den roliga quirken att vara oerhört vidskeplig. 

”NEEEJ, du kan inte lägga nycklarna på bordet. Nej nej nej!” ropar han till en medarbetare som råkat lägga hans nycklar på bordet. Därpå får han henne att säga ”tvi tvi tvi” över axeln. 

Framför allt lyckas SD-toppen och hans närmaste garde framstå som ett gäng med tydliga idéer och vind i seglen. Det är klart att det går hem. 

Samtidigt står vänstertopparna och bolmar bakom Kafé Marx som ett sunkigt högstadiegäng. 

Nooshi verkar sur. Nooshi har ont i fötterna. Nooshi gnäller över Magdalena Anderssons gullande med Centern. 

”Jag var uppe klockan 6.00, det är oacceptabelt” klagar hon i Almedalen. Hon ser inte ut att skoja.

Nooshi tycks bara le när hon absolut måste. 

Vänstern landade på 6,7 procent i riksdagsvalet. Men i partiets nysläppta eftervalsanalys lyser självinsikten med sin frånvaro. 

"Det var en medveten strategi att ha ett stort fokus på partiledaren. Eftersom det var Nooshi Dadgostars första val som partiledare var det en möjlighet att göra henne känd för hela svenska folket. Valstrategin togs fram innan sommaren 2021 och striden om marknadshyror som gjorde Nooshi Dadgostar populär”, står det att läsa. 

Men det räcker inte att ha briljerat retoriskt kring marknadshyrorna. Det var en stor miss att ställa vänsterledaren framför kameran som en död fisk på valaffischerna och sedan tapetsera städerna med denna bild. Vänstern måste kliva fram med mer energi och bättre idéer än så. 

De måste i alla kanaler framstå som ett välfärdsparti som kommer med framtidstro och hopp. 

Man kan tycka att det är fånigt och fel att en partiledare ska behöva vara likeable. Eller att ett parti ska framstå som ett ”härligt gäng” för att väljare, särskilt de unga, ska vilja rösta på dem. 

Men politiken är en personfixerad popularitetstävling. Bäst idéer vinner inte. Tyvärr. 

Och medan vänstern drömmer om fornstora dagar briljerar SD i sina många stora mediekanaler. På såväl Youtube och i sociala medier har de lyckats förpacka sin smaklösa ideologi till, för målgruppen, underhållande innehåll. Nyckeln är energi och en medryckande ton.

Om vänstern ska växa behöver den också hitta en sådan. Men i ”Maktspelet” framstår vänstergänget snarare som ett gäng trista gnällspikar. Det duger inte.