Det här vet vi idag om den misstänkta gärningsmannen: han kände till offret sedan tidigare, han hade koll på hennes aktiviteter den dagen. Vi vet även att mannen led av psykisk ohälsa, samt bar på en frustration kopplad till psykvården. 

Inget av detta utesluter högerextrema motiv. Snarare tvärtom: den miljö han rörde sig i tenderar att förstärka redan existerande föreställningar. Hans aktiviteter på sociala medier vittnar om just det. På Flashback har den misstänkta gärningsmannen kopplat psykvården till en judisk konspiration. På Twitter - genom bland annat borttagna tweets som jag fått tillgång till - sprider han propaganda om en deep state. Teorin om att makten inte längre går nedifrån upp, utan snarare är djup. Begreppet lanserades efter att Trump valdes som president. Ett sätt för den så kallade alt right-miljön att rationalisera bort varför en kandidat som stöttar deras idéer lyckats bli president. På samma forum delar han med jämna mellanrum inlägg av alt right-ledaren Richard Spencer. För att inte tala om att han dessutom deltagit i NMR:s demonstrationer. 

Att han inte gjort det efter 2018 säger mindre om honom, och mer om restriktioner kopplat till pandemin. 

Hyllade Christchurch-terroristen

Enligt Nordiska motståndsrörelsen har den misstänkta gärningsmannen inte haft en betydande roll. Han har mestadels skickat in insändare. Men hans aktiviteter på Nordfront talar mot det. Bland annat signerades inlägg av honom med ”Redaktionen”. Trots NMR:s efterhandskonstruktion hade de till en början inga problem med att se den misstänkta gärningsmannen som en del av Nordfronts redaktionella arbete. 

Hans aktiviteter på Nordfront talar för att han hade en större roll i NMR än organisationen vill medge. Att NMR inte anser att den misstänkta gärningsmannen dåd är bra för varumärket är en sak. Men, det är just detta, som i sin tur är viktigt att bena ut. Vad är det de vill ta avstånd från - och varför?

I spåren av Christchurch publicerade Nordfront artiklar och kommentarer där gärningsmannen hyllades. NMR spred gärningsmannens video på massakern. Organisationens ledare, Simon Lindberg, skrev i samband med det: ”Vi är en revolutionär kamporganisation som agerar civilt och legalt. För den sakens skull tar vi inte avstånd från vita människor som agerar – än om de agerar annorlunda än oss.”

Det har aldrig varit våldet i sig som NMR tar avstånd från. Snarare de gärningsmän som är att betraktas som svaga. I kontrast mot de sunda, starka individerna som agerar ideologiskt och därmed är hjältar. Den här diffusa inställningen till gärningsmän från deras miljö säger en hel del om organisationens dubbla budskap när det kommer till synen på våld. En organisation där det inte enbart handlar om att våld används - men att våld dessutom är en viktig metod för att nå revolutionen. Därför arrangerar NMR så kallad ”kampträning”. Expo har i sina årsrapporter bevakat detta. Organisationen tränar bland annat knivstrider, ibland även i kommunala lokaler. 

Psykisk ohälsa är svaghet

Våld är inte undantaget, det är en metod. Men gärningsmän är något organisationen väljer att förknippas med (eller inte) baserat på föreställningar om deras svaghet respektive styrka. 

Kanske är det just denna rävsax den misstänkta gärningsmannen befann sig i. Å ena sidan talar alla hans aktiviteter för att han var ideologisk, en del av organisationen, på samma villkor som övriga aktivister - å andra sidan var han aktiv i en miljö där psykisk ohälsa fördöms. Psykisk ohälsa är det yttersta exemplet på en svag individ, särskilt om denna är man. Denna är att betraktas som svag, i kontrast mot bilden NMR vill basunera ut: en organisationen som består av sunda, starka, stabila och nationella - redo att försvara nordmännen mot inkräktarna. 

Den högerextrema miljöns reaktioner på dådet varierar. Å ena sidan fördöms enskilda attacker. Å andra sidan finns en hatisk mobilisering där allt som angriper det demokratiska samhället är välkommet. 

Oavsett miljöns reaktioner på det hela är Almedalen förevigt förändrat. Efter Sverigedemokraternas intåg i riksdagen - partiet som kanaliserar den här miljön - lär det bli svårt att porta alla radikalnationalister. Men hur ska arrangörerna, med gott samvete, hädanefter tillåta Nordiska motståndsrörelsens närvaro? Hur kunde Säkerhetspolisen missa att en nazist sprang runt med kniv? 

I skrivande stund förbereder anhöriga en begravning. Det är någons familjemedlem som mördats, allt som ett resultat av samhällets misslyckande i att stävja den radikalnationalistiska miljön. 

Det är en bottenlös sorg. Ord blir i sammanhanget överflödiga.