Žižek skriver att om vänstern misslyckas i att hitta sin väg vad gäller Ryssland så är spelet över, vänstern blir då marginaliserad, svarslös, maktlös. Och nej, det är inte att Žižek utgör något slags facit, han har tur om han träffar rätt hälften av gångerna han väljer åsikt, och han älskar provokationer – men hans text speglar ju en verklighet. Kriget. 

Det är naturligtvis slitet som begrepp, men för en vänster finns ett före och ett efter 24 februari. Insatserna har ökat. Det är ett avgörande ögonblick.

Kan då denna vänster uppdatera sig? 

Kan den – vi – se hur förutsättningarna förändrats på ett genomgripande sätt?

Under våren hade vi i Sverige en snabbt avklarad och påfallande grund debatt om Nato och den säkerhetspolitiska utmaningen. Där alltför avvikande röster stämplades som putinister. Där fokus ständigt var Nato, inte hur man existentiellt ska hitta sin plats i denna nya värld. Det duger inte. Vi är inte klara. 

Det kommer vi heller inte att vara efter denna serie artiklar. Men kanske hittar vi fram till något. Det kan vara skiljelinjer. Eller möjliga gemensamma positioner. Med avstamp i Žižeks appell ska nio ytterligare skribenter alltså ge sina perspektiv. Det handlar inte om polariserande debatt eller om att hitta blottor hos andra medverkande. Det handlar om att låta väldigt svåra frågor få det utrymme som de förtjänar.

Jag kommer själv att läsa med stort intresse.

Hoppas du gör mig sällskap.