Syftet med föreningen ska bland annat vara att ”informera om bostadsmarknaden och opinionsbilda för fri hyressättning”. I Sverige är nämligen problemet att hyrorna är för låga, menar dessa moderater. Forskningen är tydlig, menar de – men utan att hänvisa till några källor.

Att alla konkurrerar på lika villkor genom sin kötid är också ett problem. ”I Sovjetunionen stod man i brödkö. I Sverige står man i bostadskö.” Blotta tanken på att inte kunna köpa sig förbi en kö är outhärdlig. 

Men debattörerna missar en sak i sin iver att informera om den fria hyressättningens lyckorusiga framtid: Att alla inte har samma ekonomiska möjligheter. Att den som har möjligheten att betala mest för en lägenhet inte per definition är den som värderar den högst.

Den som gör det är istället den som har ett eget boende som sitt absolut enda alternativ för att kunna leva ett värdigt liv. Det kan handla om skilsmässa, om trångboddhet, om flykt från misshandel. Inget av det är grund för saftiga banklån till en bostadsrätt. 

Fria Moderata Studentförbundet säger sig kämpa för unga som genom decennielånga köer hamnar utanför bostadsmarknaden, som tvingas acceptera dyra andrahandskontrakt och i värsta fall måste tacka nej till jobb och utbildning när de inte kan hitta ett boende. 

Det är ett verkligt problem. Men Hyresgästförbundets lösning är bara en lösning för de med pengar. 

Unga och studenter utan en rik pappa – de har inget att hämta här. Inte ens efter ett par decennier i kö.