Det är den 4 februari 2022 när Magdalena Anderssons ringer till Oscar Stenström, som då arbetar som ambassadör i Chile. I sitt sommarprat berättar han om resan från samtalet med dåvarande statsministern, som skulle göra honom till Sveriges Natoförhandlare, till stunden då Sverige välkomnas in i militäralliansen.

Det är en krokig resa, kantad av Erdogan, Erdogandockor och koranbränningar. Och sommarpratet bjuder på flera intressanta anekdoter från hur dessa förhandlingar såg ut inifrån. Men de mest centrala frågorna, de som aktivister och debattörer och politiker och journalister krävt svar på sedan Nato, som över en natt, dök upp på tapeten, utelämnas. 

I sommarpratet säger Stenström att stödet för Nato ökar under våren 2022. Men hos vem det gör det och på vilka grunder förblir osagt. Han säger också att ”lokala debatter och diskussioner pågår för fullt” och att ”det är grunden för vår demokrati”. Men är det verkligen det som är grunden för vår demokrati? Vad hände med valen och folkomröstningarna? De tillfällen där vår demokratis invånare faktiskt har chans att påverka, och inte bara diskutera?

Oscar Stenström är inte särskilt privat i sitt sommarprat, men två saker framkommer om honom. Han är från Skövde och han gillar ordet ”fränt”. När han för första gången hör Turkiets president tonläge över telefon beskrivs det som just fränt. När de träffas första gången i verkligheten är tonläget ännu fränare och den svenska mediadebatten om Nato präglas enligt Stenström också av en frän ton.

Att frän här står för allt från Turkiets ledares utvisningskrav, till svenska debattörers desperation inför dessa, är exempel på Stenströms diplomatiska talang som han själv skryter om i sommarpratet. I det diffusa finns utrymme för överenskommelse, eftersom alla kan lägga sina egna värderingar i orden.

Ingenting om det pris kurder i och utanför Sverige fått betala för medlemskapet.

Precis som Kurdo Baksi förutsåg i sin text om Stenströms sommarprat, berättar Natoförhandlaren ingenting om det pris kurder i och utanför Sverige fått betala för medlemskapet. Ingenting om att kurders rörelse- och yttrandefrihet i Sverige begränsats som en konsekvens av medlemskapet. Ingenting om de människor vars liv slagits till spillror på grund av utvisningsbeslut till följd av avtalet.

Det är egentligen inte särskilt förvånande. Som sagt, han är diplomat. Ordkonstnär. 

Mer förvånande är att han har mage att utelämna att han, efter Natoförhandlingarna, värvades av den svenska vapenindustrin. Att han gått från att avskaffa det svenska vapenembargot mot Turkiet till att arbeta för Saab, Sveriges största vapenföretag och dessutom gör detta under sin tjänstledighet från Utrikesdepartementet, är en minst sagt problematisk yrkesutveckling som han gärna hade fått förklara i sitt sommarprat. 

Men inte ett knyst om det. I stället beskriver han hur han såg Sveriges välkomstceremoni på TV under en mellanlandning. 

”Axlarna sjunker ner, och jag går med lätta steg mot nästa resa”. Sen spelas ”Just idag är jag stark”.