När jag föreläser om marknadsskolan – och bland annat berättar om hur kommunernas skolor måste skära ner pga skolkoncernernas expansion – är den vanligaste frågan från åhörarna varför inte politikerna gör något åt den världsunika styrning som så uppenbart förstör skolsystemet. För att kunna ge ett korrekt svar på den frågan måste vi nog våga lyfta på en ganska obekväm sten och berätta om att samma politiker som ligger bakom marknadsskolan nu har nya roller som ägare och styrelsemedlemmar i koncernerna och som lobbyister.
Man ska vara försiktig med att peka ut människor. Debatten på sociala medier kan ibland bli hätsk och tankesmedjan Balans är inte ute efter att hänga ut individer.
De här personerna har inte gjort något juridiskt fel, snarare uppmuntrar resursfördelningssystemet skolkoncernernas ägare att expandera. I det här fallet blir dock individerna centrala och den gemensamma nämnaren “bakgrund som politiker” viktig, för att förklara vilka strukturer det är som förhindrar nuvarande politiker att ta beslut i den riktning som väljarna önskar.
Det är också viktigt att redovisa källor som styrker påståenden. Jag har därför valt att inte nämna individer vid namn i texten, men länka till sidor där bland annat sådan information finns.
Kryllar av politiker
Den börsnoterade skolkoncernen Tellusgruppen ägs av en före detta folkpartistisk politiker som suttit i partistyrelsen och gjort en kort session i riksdagen. I Tellusgruppens bolagsstyrelse sitter ett före detta liberalt skolborgarråd i Stockholm. Tillika börsnoterade koncernen Aprendere ägs av en fortfarande aktiv kommunpolitiker för Liberalerna med bakgrund inom politiken i Stockholms läns landsting (numera region Stockholm) och ordföranden för bolaget är en före detta toppolitiker i samma landsting. The Hans and Barbara Bergstrom Foundation är tredje största ägare i Internationella Engelska Skolan. Hans (namnet är ju redan nämnt) hade tidigare tydliga kopplingar till Folkpartiet och i IES styrelse sitter numer en före detta moderat minister.
Den snabbt växande koncernen Watma Education – med dotterbolag som Nordic International School och Fria Läroverken – ägs av en av de moderata regeringstjänstemän som var med och tog fram friskolereformen.
Skolkoncernen Kunskapsskolans ägare är också före detta moderatpolitiker och var under slutet av 80- och början av 90-talen en av de mest tongivande förespråkarna för att konkurrensutsätta skolan.
Viljaskolan som nu etablerar sig i Göteborgs förorter ägs av två före detta socialdemokratiska kommunpolitiker, en av dem från Kungsbacka den andra från Göteborg.
Den kraftigt expanderande Raoul Wallenbergskolan ägs av en före detta parti- och statssekreterare för KDS.
Lärt sig systemet
För flera av de här politikerna är det nuvarande ägandet inte första erfarenheten av engagemang i skolkoncerner. Socialdemokraten från Kungsbacka som nu äger Viljaskolan ägde tidigare den skandalomsusade skolkoncernen Baggium, moderaten som äger Watma Education var tidigare vd för konkursbolaget JB-Education (John Bauerskolorna) och folkpartisten som äger Tellusgruppen var tidigare ägare av Hälsans Förskola som ertappades av Uppdrag granskning när de gav vatten och knäckebröd till förskolebarn.
De här skolkoncernernas ägare har lärt sig systemet under sin tid som förtroendevalda och använder nu de kunskaperna för att få bolagen att växa. Samma utveckling sker inom samhällsfastighetsbranschen.
Skolfastighetsbolagen har fått en framträdande roll i skolkoncernernas expansion. Mest av allt växer Samhällsbyggnadsbolaget (SBB) som ägs av en före detta socialdemokratisk toppolitiker och i samhällsfastighetsbolagens styrelser hittar vi flera före detta toppolitker, till exempel en tidigare bostadsminister.
Kopplingar till lobbyism
Det går inte att beskriva skolkoncernernas kontaktnät utan att lyfta den allt mer omfattade lobbyismen, eller Public Affairs som lobbyisterna själva vill kalla det. Bara de senaste månaderna har två före detta moderata toppolitiker, numer anställda som PA-konsulter, skrivit debattartiklar mot att förändra lagstiftningen till friskolornas nackdel. Kreab som är en av de största PA-byråerna ägs dessutom av Kunskapsskolans ägare. Ta gärna del av en längre granskning av före detta (och nuvarande) politiker som tagit anställning hos lobbyföretagen som jag i somras gjorde på Twitter. Jag lovar, för många av er läsare kommer en helt ny värld att öppna sig.
Avslutningsvis hittar vi både före detta och fortfarande aktiva toppolitiker i skolkoncernernas tyngsta intresseorganisation. Friskolornas Riksförbunds nuvarande ordförande är före detta centerpartistisk politiker och bland tidigare ordföranden återfinns två tunga socialdemokratiska profiler, en miljöpartist och en folkpartist. Organisationens vd är kommunpolitiker i Stockholms stad för Moderaterna.
Gränserna suddas ut
Alla andra länder i världen har valt att inte blanda ihop den offentligt finansierade skolan med privata vinstintressen. Men med den svenska modellen – där skolan befinner sig på en marknad – har gränserna mellan det offentliga och det privata suddats ut. Det här har öppnat enorma möjligheter för den som kan navigera i båda systemen. Och med allt högre andel elever i skolkoncernernas skolor följer ständigt förbättrade ekonomiska möjligheter till opinionsbildning för att bevara status quo.
Vi har skapat oss en situation i Sverige där före detta politiker äger de expanderande skolkoncernerna, före detta politiker sitter i skolkoncernernas styrelser, före detta politiker betalas för att lobba för skolkoncernernas sak och för detta politiker jobbar i skolkoncernernas intresseorganisationer.
Med den bilden klar för sig blir det lättare att förstå varför nuvarande politiker har så svårt att ta beslut som begränsar sina partivänners affärsverksamhet, trots att det finns en mycket omfattande opinion mot marknadsskolan hos medborgare och väljare.
Ägarförhållanden bromsar
De senaste åren har mycket förändrats när det gäller debatten om marknadsskolan. Systemets brister granskas nu utifrån hur den kommunala skolans elever drabbas av koncernernas expansion och hur hela skolsystemet påverkas av marknadsmekanismerna. En viktig infallsvinkel saknas dock fortfarande i debatten och det är hur ägarförhållandena påverkar nuvarande politikers vilja att följa folkets önskan.
Jag har full förståelse för att det här perspektivet inte varit så framträdande i journalisters granskningar av skolmarknaden. Det här är en obekväm sten att lyfta på. Jag gjorde ett försök i boken ”De expansiva” och jag gör nu ett till försök i den här artikeln.
Jag avslutar med ett citat från den proposition som låg till grund för friskolereformen. Här står ingenting om att före detta politiker kommer att starta aktiebolag som växer till koncerner som börsnoteras och konkurrerar ut de kommunala skolorna. Vi har blivit lurade och nu gäller det att ta tillbaka skolan, innan det är för sent!
”De fristående skolorna kommer att bli viktiga komplement till det offentliga skolväsendet. Flertalet av de fristående skolor som finns i dag har startats för att de arbetar med en viss pedagogik eller har en konfessionell inriktning. Den nu förestående reformen kommer med stor säkerhet att öka antalet skolor med sådana inriktningar. Men jag hyser också en förhoppning att reformen skall starta en utveckling även av fristående skolor med andra profiler. Det kan handla om föräldrakooperativ, speciella ämnesprofiler eller nedläggningshotade glesbygdsskolor som kan få en ny chans under nytt huvudmannaskap.”
