Dagen efter att ha blockerat brytningen i de gigantiska tyska brunkolsgruvorna tog vi ny sats. Det gick oväntat enkelt, och snart hade vi, tusentals klimataktivister, brutit igenom polislinjerna. Vi blockerade järnvägarna till kolkraftverket, delade historier och såg på medan röken från förbränningen av kol blev allt tunnare. Några ville mer, och vi var ett par hundra som tog sönder stängslet och tog oss in på själva kolkraftverket. Ingen hade trott att vi skulle komma så här långt och det fanns ingen plan, men vi sa att vi skulle stå enade. När polisen kom i rader av skåpbilar och vevade batonger med full kraft, började några springa, sedan sprang fler, och till sist var vår grupp också tvungna att springa.

Vi måste ha sett ut som en skock livrädda höns. Men det är läskigt när många stora män i uniformer och vapen jagar en och vill slå en. Det är skrämmande att sättas i häkte och hotas med fängelsestraff. Som klimataktivisten Helen Wahlgren uttrycker det i veckans reportage: när repressionen kommer är det svårt att finna sin inre Gandhi. Trevlig läsning och helg!