Afghanistan har lyckligtvis varit det största mottagarlandet för den svenska statens bistånd ända sedan 2013. Pengarna har gjort skillnad på marken. De har hjälpt till att stärka landets samhällsbärande infrastruktur, som utbildning och hälsa. Biståndet har också varit öronmärkt åt att stärka mänskliga rättigheter, jämställdhet, demokrati och fred.
Nu går det inte längre att arbeta mot dessa öronmärkta ändamål, konstaterade Sveriges regering omedelbart efter talibanernas maktövertagande i söndags. Man förutsätter att islamisterna kommer sätta stopp för allt. I en intervju med Dagens Nyheter i måndags sa biståndsminister Per Olsson Fridh (MP) att regeringen förbereder ett beslut om att lägga om biståndet. Det ska inte längre tillfalla den afghanska statsapparaten, men fortsatt de behövande, de som kämpar för rättigheter och de som behöver vård och utbildning.
Gott så. Men samtidigt vill regeringen minska biståndet. Enligt Per Olsson Fridh innebär den förändrade situationen att det inte finns några förutsättningar för att ligga kvar på tidigare nivå, där Afghanistan mottagit nästan en miljard kronor årligen.
I söndags intervjuades Sverige för UNHCR:s generalsekreterare Åsa Widell i Sveriges Radio, om hur FN:s flyktingorgan stöttar de miljontals afghaner som befinner sig på flykt. Åsa Widell svarade att UNHCR arbetar i hela Afghanistan, men betonade också att arbetet görs onödigt mycket svårare på grund av den akuta underfinansieringen. I juli hade UNHCR bara fått 43 procent av sin årsbudget för Afghanistan och dess grannländer täckt. Omvärldens otillräckliga finansiering innebär att hjälpen till flyktingarna måste minskas.
Samma problem har jag hört talespersoner för FN:s humanitära insatser i Irak och Syrien berätta om tidigare. Det har inte spelat någon roll att konflikterna i alla tre länder har fått stor uppmärksamhet, eller att en mängd västländer själva varit involverade i dem.
Det borde vara en självklarhet att Sveriges regering överväger att pytsa in extra bistånd för att hjälpa de afghanska flyktingarna, istället för att hålla inne med pengarna. Särskilt som antalet afghaner på flykt i landet och i grannländerna nu också ökar.
Samtidigt vore det att sända en signal om solidaritet i EU, där spekulationerna om en gigantisk flyktingström från Afghanistan redan lett till att flera länders regeringar kommit med främlingsfientliga uttalanden. Alla fördömer talibanerna, långt färre vill hjälpa de som flyr.