Terrorism kan sägas vara politisk kommunikation med våld som metod. Likt andra högerextrema terrorister före honom i historien vill 28-åringen också få spridning för sina politiska idéer samt ingjuta skräck i alla muslimer.
Men attacken i Christchurch har också en postmodern dimension. 10-talets högerextrema terror är en produkt av nätforum och sociala medier. Dåden utförs av yngre män, som lever hela sina liv på nätet, och hittar ett sammanhang på webbforum som 8chan och i sociala medier. Den nya extremhögern använder mem, en slags näthumor, i sin propaganda. I Christchurch-terroristens manifest listar han Anton Lundin Pettersson, Breivik och Dylan Roof som inspiratörer.
Även 28-åringen verkar ha radikaliserats i nätforum och hans manifest är strösslat med referenser till den vidriga humor som frodas i alt right-nätmiljön. I Christchurch blev skämtet verklighet och ingen vettig människa skrattar.
Här uppstår ett dilemma för medierna. Rapporteringen om terrorn riskerar samtidigt att göra journalisterna till en slags medhjälpare i dådet. När massmord dessutom nu direktsänds på Youtube och gärningsmannen skickar ut färdiga presskit ställer det ytterligare krav på oss publicister. Allt för många medier tar den enkla vägen och plockar några lösryckta citat ur gärningsmannens manifest och kablar ut klipp från hans video från dådet.
Facebook lyckades inte stoppa 28-åringens livesändning som pågick i 17 minuter men hävdar att de efter dådet tar bort ”alla inlägg som hyllar eller stödjer brottet och terroristerna”. Men det är inte sant. I flera alt right-grupper på Facebook hyllas terroristen öppet och det sprids ”skämt” baserade på videon som hånar offren. Det är vidrigt men skrämmande effektivt. Humorn är förrädisk för att den lägger ett ironiskt skimmer över ett verkligt och avskyvärt massmord. Målet är att driva på avhumaniseringen av muslimer, judar och icke-vita och det sänker tröskeln för att andra ska ta steget och begå fler högerextrema våldshandlingar.
Här ligger stort ansvar på Facebook och de andra nätjättarna. De måste agera kraftfullt och inte låta sig bli plattformar för terroristernas propaganda. Men även de traditionella medierna måste ta sitt publicistiska ansvar att inte göra samma misstag. Annars är risken journalister inte bara blir en del av terrorn utan också spridare av de högerextrema miljöernas perverterade näthumor.