Markus Uvell, en känd lobbyist, har skrivit en krönika som avslöjar hur personer som vurmar för koncernskolor tänker angående vad grundskola och gymnasium är. Kritiken mot friskolorna drivs av avundsjuka, skriver han i Göteborgs-Posten. Notera att privatiseringspropagandister alltid använder ordet ”friskolor” men det finns ingen kontrovers kring dessa, diskussionen handlar om koncernskolorna.
Det finns ett folkligt motstånd mot marknadsskolan, mot den korruption som skapade den och som fortsatt upprätthåller den. Daniel Riazat (V) sammanfattade det nyligen under en skolpolitisk debatt i riksdagen. Uvell förstod tidigt att för att kunna rädda de privatiseringar som slagit fel är det nödvändigt att få Sverigedemokraternas stöd.
Bjöd Bylund på lunch
Förr var Sverigedemokraterna väldans mycket emot vinstdrivande skolor, motståndet var inskrivet i deras politiska program. När Aftonbladet 2011 frågar Richard Jomshof (SD) om vinstuttag borde begränsas vid kvalitetsbrister i friskolor svarar han:
”Ja, vi tycker inte att man ska få plocka ut vinst överhuvudtaget. Vi är positiva till friskolor men vinsterna ska tillbaka in i verksamheten.”
I tidningen Riksdag & Departement (2012) säger Mattias Karlsson (SD), då ansvarig för det kommunalpolitiska programmet:
”Vi ser ett ökande problem med en överetablering av friskolor. Många fristående skolor leder inte till en kvalitativ förbättring. I stället har friskolereformen bidragit till att utländska riskkapitalbolag tjänar stora pengar samt att kommunala skolor slås ut.”
SD kräver, säger Karlsson vidare, att en ny friskola måste bevisa att den står för en annan form av pedagogik och att det finns ett behov av just denna friskola men att kommunen ändå alltid ska ha möjlighet att lägga in sitt veto och kunna stoppa nyetableringar. Karlsson påpekar igen att de vill förbjuda skolföretag som bedriver offentligt finansierad skola att plocka vinster ur verksamheten.
Var Uvell inte bara förutseende utan också skicklig? Efter att han bjudit Linus Bylund (SD) på lunch så svänger SD i frågan och blir skolmarknadens försvarare.
Nå, vem vet? Kanske var det en lågt hängande frukt? SD redo att byta åsikt?
Räddade fri etablering
Visserligen är Sverigedemokraternas väljare de som har mest att förlora på marknadsskolan men samtidigt är flera skolbolag och deras ägare värdekonservativa och benägna att satsa pengar på konservativ opinionsbildning.
Att SD hjärtar skolbolagen och tvärtom är alltså en win-win-situation för partiets ledning och skolägarna, att marknadsskolan skadar Sverigedemokraternas väljare är mer svårupptäckt och enklare att dölja.
Efter den där lunchen sparkade Kreab Uvell för hans samröre med SD. Kreab är som ni vet Peje Emilssons opinionsbolag som arbetar hårt för att rädda koncernskolorna, det var Emilsson som arbetade fram skolvalsreformen och sedan grundade Kunskapsskolan.
Hur ser Kreab på Uvells agerande idag? Uvell räddade trots allt bolagsskolornas fortsatta fria etablering och vinstuttag. Och! Han lyckades få Sverigedemokraterna, våra inhemska nationalister, att kämpa för att skolväsendet ska kunna ägas av utländska intressen och islamister och för att undervisning ska kunna bedrivas på engelska också för unga barn. Tror ni franska eller brittiska nationalister skulle gå med på det?
Avundsjuk på vadå?
Tesen i Uvells krönika är enkel: Vi som kritiserar skolkoncernerna gör det för att vi är avundsjuka när andra barn får bättre utbildning på koncernernas skolor än våra barn får på kommunala skolor. Lol, i mina kretsar har koncernskolor låg status. Mina barn har gått spetsutbildning på ett gymnasium som grundades på 1000-talet, haft disputerade lärare och ett skolbibliotek med tre heltidsanställda bibliotekarier.
Vad skulle jag avundas? Att koncernelever får food vouchers så de kan äta på McDonald’s?
Min poäng är att Uvell avslöjar hur han ser på skola och utbildning när han åberopar missunnsamhet som skäl för kritik. Skola för Uvell är en tävling där man vill se till att de egna barnen får fördelar och vinner på andras bekostnad. Resonemanget slår an hos vissa föräldrar, de med behov att verka avundsvärda och som gillar tanken på att deras barn redan i skolan ska framstå som bättre än andra. Avundsjuka är förmodligen en drivkraft för den gruppen.
Tillräckligt med konkurrens
Men många av oss ser varken grundutbildning eller våra barn på det viset. Jag vet att samhället blir bättre för alla med bra grundskola för alla, jag vet att om upplysningsideal börjar rullas tillbaka via att omdömeslösa föräldrar tillåts påverka skolan eller om barn i allt mindre utsträckning lär sig läsa, skriva och räkna ordentligt – är det en katastrof för alla.
Bra skola är bra för samhället alltså, men som utilitarist tror jag också att möjligheten till grundutbildning ger större lycka och tillfredsställelse för den enskilda individen och jag vill att människor ska få möjlighet att utveckla sina begåvningar och bli autonoma människor för sin egen skull.
Så jag önskar en skola som drivs av bildningsideal och har en holistisk syn på människan, en generös skola som undervisar i teoretiska, praktiska och estetiska ämnen.
Att se skolväsendet som en plats för söndring där man är avundsjuk och missunnsam, en plats där man försöker navigera sitt barn så det kommer före andra barn; marknadsskolan riskerar att dra fram det nedrigaste i var och en av oss och ger nedriga personer mer utrymme att påverka. I samhället, och i skolan, finns tillräckligt med konkurrens utan att vi ska försöka göra grundutbildning till en tävling att fuska oss fram inom.
Somliga tycks beredda att ge sina egna barn en futtigare utbildning om de flesta andra barn får en ännu uslare utbildning, ett race to the bottom, de människor som vill ha det så bör inte sätta agendan för vårt skolväsende.
