Vilket är världens mest ledsna ansikte? Det hos någon som precis förlorat en älskad, skulle nog de flesta säga.
Men det finns utmanare. Den blandning av besvikelse och monumental sorg som kommer över en mor från den övre medelklassen när hon inser att inget av hennes barn kommer bli vare sig läkare eller advokat, är till exempel svåröverträffad. För att inte tala om fejset Ulf Kristersson gör när Birgitta Edh – på pin kiv – har placerat hans tandborste på översta hyllan i badrumsskåpet.
Eller det hos en 43-årig mellanchef som precis åkt ur TV4:s långkörare ”Sveriges mästerkock”. Sällan ser man en sådan genuin förtvivlan visas i ett underhållningsprogram på tv.
Det finns förstås andra tävlingar där vinnaren utses genom att någon varje vecka får åka hem, men i dessa är avgrundsångesten över att få lämna inte alls lika stor. En person som blir utröstad i ”Robinson” blir förvisso alltid ledsen, men är i de allra flesta fall högst medveten om att alla utom en måste röstas ut förr eller senare. Skammen i att bli den som först av alla får sin eld släckt av Anders Lundin har dessutom mildrats av sidoprogrammet ”Gränslandet”, där utröstade deltagare får chans att tävla sig tillbaka.
”Idol” är ett annat bra exempel. Där reagerar den som åker ut med chock och gråt, men det är en tonårings tårar. Jag föreställer mig att det är ganska likt första gången man får sitt hjärta krossat; vidrigt i stunden, förstås, men innerst inne lever ändå en liten övertygelse om att allt kommer att bli okej.
Inget kunde väl vara mer plågsamt än att jobba i ett restaurangkök
Så är det inte i Mästerkocken. Här vittnar de hulkande ansiktena om något annat; om en sorg som bara kan uppstå hos en person som vet att allt är över.
Vad är det som är över? Tävlingen? Den tävlandes syn på sig själv som bättre än alla andra på att laga mat? Visst, båda dessa saker, men inte primärt. Först och främst är det drömmen om att inte behöva arbeta. Eller åtminstone: att kunna göra det helt på sina egna villkor.
Här kanske någon som inte följer programmet mer än sporadiskt frågar sig: drömmer inte de här människorna om att bli kockar? Inget kunde väl vara mer plågsamt än att jobba i ett restaurangkök.
Det stämmer, men saken är den att deltagare i Sveriges mästerkock bara undantagsvis går vidare till att bli professionella kockar. Inte för att de inte har potential att göra det, men för att de vill något annat.
Den allra vanligaste ambitionen bland deltagare är istället att ”jobba med mat i någon utsträckning”. Och att ”jobba med mat i någon utsträckning” är i stort sett alltid en omskrivning för ”jobba med att lägga upp receptvideor på Instagram”.
Influencers jobbar förstås, i många fall minst lika hårt som någon annan. Men bilderna och filmerna de lägger upp vittnar om något annat
Mitt eget flöde på appen – och jag antar att det ser likadant ut för alla matintresserade – är som en skolkatalog av gamla Mästerkocksalumner. Vissa är mer framgångsrika än andra (den som lyckats bäst är förmodligen Jennie Walldén, som vann tävlingen 2013, idag har hon över 300 000 följare och driver flera restauranger), men även mer obskyra deltagare lyckas genom samarbeten göra pengar på sin medverkan långt efter att den ägt rum. Inte sällan kallar de sig matkreatörer, men i grunden är de kort och gott influencers.
Sedan denna karriärbana började bli attraktiv för unga kvinnor och män för ett drygt decennium sedan har den setts som ett tecken på samhällets tilltagande ytlighet och pengafixering. Till minst lika stor grad tror jag dock att det handlar om att dagens unga generation är den första som hittat en faktisk överkomlig väg till det slutgiltiga målet för alla människor sedan människor började jobba: att sluta göra det.
Till viss grad är det här en vanföreställning. Influencers jobbar förstås, i många fall minst lika hårt som någon annan. Men bilderna och filmerna de lägger upp vittnar om något annat; om ett liv med ständiga semestrar, sminkprovningar, datorspelande, ridning, matlagning eller vilken passion personen ifråga nu kan tänkas ha.
Och vem vill inte ha det så, istället för ett pissigt 8-5 med en chef som pendlar mellan idiot och Idi Amin?
Inte bara är det ungdomarna. 43-åriga mellanchefer är också sugna. Tyvärr föddes de inte med telefon i ena handen, Ipad i den andra och huvudet fullt med tron att det enda de behöver för ett liv i total frihet är ett par virala videor och en f-skattsedel.
Enter ”Sveriges mästerkock”, ett program så framgångsrikt att det bivit ett måste även för yngre aspirerande matkreatörer att sätta på sig förklädet, sautera svartkålen och ställa sig framför Tom, Tommy och Tina.
Ett Eldorado av möjligheter, men också en plats där ett för tidigt uttåg kan krossa alla dina drömmar.
