Den främsta anledningen till att vi gifter oss med fel person är att vi har så dålig koll på oss själva. Det skriver den brittiska filosofen Alain de Botton i sin ofta citerade text ”Why you will marry the wrong person”. Här betonar han att vi ofta har bristande självkännedom och därför missar vad vi vill och behöver.
Oturligt nog förstår vi inte heller andra människor, eftersom de sannolikt inte heller har självkännedom. Vi vandrar helt enkelt omkring som fullkomliga mysterier för oss själva och varandra.
Mönstret syns tydligt i Netflix-aktuella ”Love is Blind”, och kanske särskilt hos det mest omdebatterade paret: den kortklippta Milly och den irriterande ”Mhhhmmm”:ande flumgubben Ola.
Han är fastighetskonsulten som tagit ett sabbatsår från sitt jobb, bär runt på en magisk kristall och kallar sin dejts konsumtion av socker, alkohol och kaffe för ”flyktbeteenden”. Själv har han gjort en inre resa och tar av sig skorna för att ”jorda” när han ser en gräsmatta. Han är övertygad om att han kommit långt i sin själsliga utveckling. Men alla, både Milly och tittarna, kan se att detta är en lögn. När Ola säger ”Mhmmmm” är det inte för att han lyssnar, utan för att han väntar på att få höra sin egna röst säga nyandliga floskler.
I ”Love is blind” hittar ett av paren varandra genom sin gemensamma koppling till allergi
Han är inte en ”normbrytare” utan bara en dömande man med bristande självkännedom som gömmer sig bakom självhjälpssnack. Inte konstigt att relationen med Milly går åt helvete. Det Ola tror är att vara ”autentisk” är ju bara egoism – att alltid sätta sina åsikter och behov i första rummet.
Ett annat skäl till varför vi blir ihop med fel person är, enligt Alain de Botton, att vi ställer helt fel frågor i försöken att komma närmare vår dejt. Intressen, familj, stjärntecken, favoritdjur. När vi vet allt detta tror vi oss ha lärt känna varandra. Men vad säger dessa ytligheter egentligen om en människa? Svaret är mycket lite.
I ”Love is blind” hittar ett av paren varandra genom sin gemensamma koppling till allergi. Bakom väggen vänder allt för paret Wictor och Nathalie när det visar sig att hon är allergisk mot stenfrukter och nötter, precis som hans älskade syster. Vilken grej. Universum har talat. Det är det bästa Wictor har varit med om, säger han till de andra manliga deltagarna.
För detta par går det heller inget vidare, och det är ingen slump om man ska tro Alain de Botton.
Det här sättet att närma sig varandra är helt fel, eftersom det inte berättar någonting om hur vi fungerar i en relation, menar filosofen. För att bättre förstå oss själva och våra potentiella partners föreslår han istället att vi redan på första dejten borde ställa frågan ”På vilka sätt är du galen?”
Om det känns påstridigt plumpt skulle man kanske kunna formulera sig såhär: På vilket sätt är du svår att leva med?
Det må gå emot alla reflexer. För en dejt vill vi ju gärna presentera oss med våra bästa sidor. Men det är synd. För om vi visar våra unika ”galenskaper” eller brister, och att vi är medvetna om dem, blir det enklare för oss att hitta en partner som kan leva med våra egenheter. Genom att erkänna och acceptera våra egna och andras imperfektioner kan vi skapa mer realistiska och hållbara relationer, menar de Botton.
Men man behöver egentligen inte läsa en engelsk filosof för att få insikter om kärlek genom ”Love is Blind” eller annan dejting-reality. På ett mer instinktivt sätt får programmen tv-tittarna att förstå en väsentlig sak om relationer:
Tusen saker kan gå fel i mötet med en potentiell partner. Att vissa ändå får sina relationer att hålla ihop är faktiskt ett fullkomligt mirakel.
Vi må ha våra problem, men jag behöver i alla fall inte bygga en kuddmur i sängen för att känna mig trygg
På så sätt är dejting-reality den perfekta snuttefilten för självgoda par i tv-sofforna.
Ja, älskling vi må ha våra problem, men jag behöver i alla fall inte bygga en kuddmur i sängen för att känna mig trygg, som en av deltagarna i ”Gift vid första ögonkastet”. Eller, tyst i huvudet: Ja, sambon må ha märkliga kläder, men är i alla fall inte klädd som en mänsklig Teletubbie med solglasögon. Och han har i alla fall inte ett ”bajs-palats” istället för toalett.
Att titta på dejting-reality är en spegel. Vi ser våra egna relationer i kontrast till de ofta överdrivna och dysfunktionella relationerna i rutan. När deltagarna gör uppenbara misstag, paras ihop med fel personer eller fastnar i destruktiva mönster lämnas vi med en lättnad över att vi i alla fall har det bättre i våra egna relationer. Förhoppningsvis.
Det blir en sorts relationell skadeglädje. Över paren som blundar för varningssignaler eller har svårt att kommunicera. Över störiga ”Mhhhmmmm”:are, krävande tjejer med orimliga förväntningar eller män som är livrädda för intimitet. En slags ritual i den relationella berättelsen om varför just vi lyckats fortsätta att vara ihop, mot alla odds.
Därför bör vi tacka deltagare som Ola, Milly, Wictor och Nathalie i ”Love is blind”.
Älskling, vi kan verkligen prata om problem och känslor!
Så länge de är någon annans, på en skärm.
