Två konstanter i medie-Sverige krockar och förgås. Den ena att alla så kallat oberoende tidningsmakare, allt sedan Madickens pappa, egentligen är folkpartister. Den andra att denna så kallat oberoende media låtit Lotta Gröning vara hur elak och konspiratorisk som helst mot socialdemokratin, eftersom hon betraktats som socialdemokrat.
Flera gamla rättrogna liberala redaktörer har nog snurrat runt i sina gravar efter det att Folkpartiet bytte namn, och parodiskt nog började kasta liberala grundprinciper över bord i allt snabbare takt. De få gånger Liberalerna nu mera får mediautrymme är när de presenterar auktoritära politiska förslag eller för att de vill positionera sig i reaktionärt samarbete med mörkare blå och bruna partier.
Men inte igår, eller kanske ändå? Igår meddelade den 64-åriga krönikören och tyckaren Lotta Gröning att hon kandiderar till riksdagen. Hon gör det för Liberalerna i Norrbotten där hon för länge sedan, men i hela 13 år, var chefredaktör för Norrländska Socialdemokraten (NSD).
Den som läst Lotta Gröning de senaste åren har följt en utveckling i samma riktning som Liberalerna, även om hennes startade i arbetarrörelsen till skillnad från i den snällfolkpartism som en kan sakna idag.
Nog finns det en viss logik att det var henne som Nyamko Sabuni ringde upp när det var dags för Norrbotten att få en kändisliberal som dragplåster i valrörelsen. Jag är ändå tveksam till att det är till partiets fördel att göra externa värvningar i så tydligt syfte att stärka lägret runt Sabuni.
Partiledningens orientering allt närmare Sverigedemokraterna har redan lett till stora förluster av väljare, medlemmar och tongivande företrädare. Ytterligare toppstyre torde bara spä på det interna missnöjet, även om det föga troligt att det finns något parti kvar att bråka om vid den här tiden nästa år.
Så lång tid under fyra procent i opinionen och att samtidigt fatta inriktningsbeslut som retar upp kärnväljare gör chansen överhängande att de åker ur riksdagen.
Sanna liberala publicister väljer att agera helt utan bindningar till Liberalerna och Liberalerna väljer att värva kändisar och missnöjestyckare. En tydlig förändring av förutsättningarna. Inte nödvändigtvis till det sämre. Liberalismen är inte död. Det är bara det parti som i ett sista desperat försök att överleva valde att kidnappa namnet som är på väg att gå under. Och att kopplingen löses upp mellan en så överväldigande del av landets dagliga nyhetsproduktion och ett enskilt riksdagsparti, det är i grunden sunt för den som tror på liberala värden som det fria ordet och pluralism.
