Kommentar: Liberalerna gör det igen – reviderar sin egen läroplan

Problemet är att politiken varken är ny, eller löser skolans problem.

Stärkt auktoritet, valfrihet och individanpassning är gamla liberala käpphästar. Men det som är extra anmärkningsvärt är att Liberalerna återigen vill revidera läroplanen.

Här lyckas Liberalerna med något enastående. Faktum är att varenda läroplan sedan 1980 har lanserats av en borgerlig regering. Liberalerna vill alltså återigen göra om sin egen läroplan, och därmed underkänna sin egen politik.

Vi tar en titt bakåt i historien. Kan det verkligen vara så att historien upprepar sig?

Lgr 80, presenterades 1980 av den borgerliga Fälldin-regeringen. Individanpassning och decentralisering av skolan var i fokus. Lpo 94 var nästa läroplan, presenterad av Carl Bildts regering 1994. Då ströks stora delar av ämnesinnehållet ur läroplanen – istället skulle endast målen omfattas. Vidare innebar friskolereformen och införandet av fritt skolval en ytterligare decentralisering.

I nästa borgerliga regering, 2006, tillträder Jan Björklund som skolminister.

Gissa vad som kommer?

Jo, en ny läroplan!

År 2011 träder Lgr 11 i kraft. Kunskapsskolan ska återupprättas, tydliga kursplaner återkommer (efter att ha strukits i läroplanen 94) med mål kopplade till det specificerade faktainnehållet i varje kurs. Tidigare betyg introduceras och läraren får mandat att beslagta mobiltelefoner och mössor. Nu ska det bli ordning och reda i svensk skola!

Det är i sig fascinerande att ständigt vilja riva upp sina egna reformer. Det skulle i och för sig vara begripligt, om det var så att det var någon ny politik eller ändring av målen som formulerades.

Men för Liberalerna är det tvärtom. Nyamko Sabunis mål verkar mer eller mindre identiska med de mål som Jan Björklund hade i skolreformen 2011.

Den rimliga slutsatsen är att det inte handlar om läroplanens innehåll. En ny läroplan signalerar förändring och handlingskraft, utan att innebära några ökade kostnader. Det lockar väljare, men löser inte skolans utmaningar.

För utmaningar finns. Och de är långt mer konkreta än några skrivningar i läroplanen.

Två exempel är läromedel och skolmåltider. Läroböcker saknas i exempelvis samhällskunskap på många högstadier. I stället hänvisas elever till internet för att tillgodogöra sig ämneskunskaper. Problemet är att informationen från de källor de hittar är undermåliga. Informationen är antingen felaktig eller så svårbegriplig att eleverna inte förstår den.

Vidare kan fristående gymnasieskolor helt sakna matsalar. Eleverna får däremot lunchkuponger, som exempelvis kan lösas in på Subway eller McDonald’s. En hälsosam måltid för att ta eleverna genom skoldagen!

Varför blir det så här? Jo, för att det är billigare. En dator med gratis digitala läromedel är billigare än att köpa in nya läroböcker, lunchkuponger på lokala snabbmatshak är billigare än att ha en egen matsal med hälsosam mat.

Enligt marknadslogiken ska alla skolor minimera sina kostnader, kommunala som privata. Men när vi sänker kostnaderna, sänker vi också kvaliteten.

Ordning och reda i svensk skola är att eleverna får rediga skolmåltider, läromedel med korrekt innehåll, seriösa skolor och kompetenta lärare. Det uppnår vi genom effektiv resursfördelning och att få bort oseriösa företag som bara vill tjäna pengar.

Det är knappast något som de borgerliga partierna är redo att ställa upp på.

Då är det lättare att återigen, gång på gång, göra om läroplanen.

Även om det inte gör någon större skillnad.