För dem hade jag önskat ett värdigt samtal om revolutionen. En som inte använder revolutionen i syfte att slå mot minoriteter i andra länder, en som behåller fokus. Som komplicerar, ifrågasätter och analyserar enbart i syfte att skapa ett fritt Iran. Det förtjänar människorna som just nu, med liv som insats, kräver demokratiska reformer. Det förtjänar också alla de svensk-iranier, varav många, under decennier inte ens fått besöka sin familj, släktingar och vänner. 

Deras brott? 

De tror på frihet.

Vi måste komma ihåg att den så kallade muslimska världen består av samma typer av konflikter som den så kallade västerländska världen.

Smärtar att behöva skriva

Folket i iran behöver vårt kompromisslösa stöd just nu. Låt oss inte, under några omständigheter, flytta fokus från det. 

Och just därför smärtar det att behöva fortsätta den här texten. På sistone har många använt kampen för frihet som ett slagträ mot muslimska kvinnor som bär slöja. Därför behöver vi bena ut slöjan, som funktion, som politisk apparat, som identitetsmarkör, som kultur och som en religiös symbol.

Islam är numer Sveriges andra största religion. Svenskar som kallar sig, eller identifierar sig som – eller har föräldrar som identifierar sig som muslimer – bär på en rad olika erfarenheter. Däribland olika relationer till slöja. Många av oss kommer från länder där det antingen finns eller har funnits slöjförbud. Vi måste komma ihåg att den så kallade muslimska världen består av samma typer av konflikter som den så kallade västerländska världen. Strider mellan sekulära och religiösa existerar även där, vilket utmynnat i en rad olika lagar som försämrat villkoren för kvinnor. 

En våg av lagstiftning

Algeriet beslöt 2018 att kvinnor som arbetar i offentlig verksamhet inte får bära burka eller niqab. Indonesien, världens största muslimska land, har i en lag förbjudit så kallad påtvingad slöja i skolor. Det är en lag som förövrigt går betydligt längre i den här frågan än vad exempelvis Sverige gör. Fram till 2011 brukade polisen stoppa kvinnor i Tunisien som ville bära hijab. Anledningen? Slöjan beskrevs som ”sekteristisk” och ”omodern” av landets myndigheter. I Marocko förbjöds det 2017 att tillverka burka i landet. 2010 förbjöds kvinnor i Syrien att bära niqab eller burka på universitet. I Kazakstan förbjöds flickor att bära slöja i skolor 2017. I Malysia får kvinnor visserligen bära slöja i offentlig verksamhet (även om det varit en diskussion) men det är förbjudet att bära niqab eller burka.

Och Iran, där slöjan numer kommit att få en närmast central roll under revolutionen, var den förbjuden några generationer tidigare. 1936 förbjöd Reza Shah bärandet av slöja. Iran skulle bli mer ”modernt” ett politiskt försök till att närma sig västvärlden. Det ledde i sin tur till enorma protester. Kvinnor gick ut på gatorna och krävde rätten att bära slöja.

Irans sak är min. För att frihetskamper hänger ihop. Att vara frivilligt hijabi i Sverige och ofrivilligt hijabi i Iran bottnar i samma problematik. Utan större jämförelser. Jag riskerar inte att fängslas, jag riskerar inte att skjutas ihjäl för att jag bär slöja. Ännu.

Kvinnors ok att bära

Den som gör likhetstecken mellan kampen för frihet och bli kvitt slöjan – den har missat poängen. Det är inte slöjans vara eller icke-vara som någonsin spelat roll för frihetskampen. Istället hänger lagstiftningen ihop med staten och omgivningens relation till kvinnors kroppar. För det är ett ok kvinnor tvingas bära, vi förkroppsligar nationen och omgivningens förväntningar. En kvinna som inte beter sig korrekt enligt omgivning/staten är per automatik föremål för lagstiftning. 

Om vi inte klär oss för lite (á la slampa) så klär vi oss för mycket (á la förtryck). Och allt detta, hur våra kroppar blir föremål för politik, sänder signaler om samhället vi lever i. Å ena sidan är vi en del av den moraliska kollapsen som är förtryck – å andra sidan en del av en mångkulturell degenerering som också innebär moralisk kollaps. 

Bottnar i samma problematik

Kanske har vi det här fattiga samtalet om slöja av flera anledningar som kombinerats. Den antimuslimska miljön har defacto vunnit mark, på ett sätt som riskerar att på allvar hota muslimers rättigheter i det här landet. Samtidigt, inte alltid relaterat till detta, har människor med trauman styrt samtalet om alla oss andra som inte delar deras erfarenheter. Och så dessutom: den patriarkala världen vi lever i.

Jag har dragit mig för att skriva en text om detta. För att jag tror på allianser. För att Irans sak är min. För att frihetskamper hänger ihop. Att vara frivilligt hijabi i Sverige och ofrivilligt hijabi i Iran bottnar i samma problematik. Utan större jämförelser. Jag riskerar inte att fängslas, jag riskerar inte att skjutas ihjäl för att jag bär slöja. Ännu. 

Enligt somliga är Iran ett exempel på att det vore rätt att förbjuda slöjan. 

Jag anser att historien bör ha lärt oss en annan sak:

Varje gång en stat vill lagstifta om kvinnors kläder kommer vi till slut att göra revolution.