Därför är det allvarligt att förvillande argument, för att bromsa utvecklingen bort från de bränslen Ryssland har stora intressen av att sälja, lyckats få spridning i samhällsdebatten. 

Så här lyder några av de vanligaste: 

• Genom användning av förnybar el och elektrifiering av transporter och industri skapar vi ett lika allvarligt beroende av att importera solceller från Kina som vi haft av kol, gas och uran från Ryssland. 
• Det räcker inte att vi i Europa kan producera solceller och vindkraftverk –vi blir ändå beroende av import av metaller, som kontrolleras Kina, istället för kol- och och uranimport. 
• Metallgruvor är lika miljöskadliga som kolgruvor, oljeutvinning och gas. Ett energisystem med förnybar energi är därför varken hållbart eller bättre för miljön.
• Dagens gruvor och anläggningar för återvinning kan inte kan leverera det som behövs om vi ska ersätta alla fossila bränslen.

Dessa argument leder fel på flera sätt.

Om vi är beroende av att importera bränslen och leveranserna upphör så stoppar också tillflödet av energi. Det innebär att bilarna inte kan köras utan ny bensin och diesel. Utan bränslen slutar också kolkraftverk och kärnkraftverk att leverera el. Det blir snabbt energibrist och lidande.

Om vi istället är beroende av att importera solceller eller vindkraftverk och leveranserna plötsligt stoppas fortsätter alla befintliga solceller och vindkraftverk att leverera el. Elbilarna kan köras vidare och industrin fortsätta att producera vad samhället behöver utan att något blir sämre.

Därför är det stor skillnad mellan att vara beroende av att importera fossilgas och uran från Ryssland och att importera solceller från Kina. Bränsleberoendet är betydligt allvarligare och ger en omedelbar utpressningsmöjlighet, till skillnad från ett beroende av solcellsimport. 

Däremot kan det vara bra att politiskt se till att industrier som blir allt viktigare i framtiden även finns i Europa.

Skillnader mellan användningen av metaller respektive bränslen är också stor. När vi använder bränslen i bilar, elverk eller värmeverk förbrukas dessa oåterkalleligt. Vi kan inte få energi ur den producerade koldioxiden, och de uranatomer som klyvts för att frigöra kärnenergi kan inte användas igen.

När malmer utvinns ur gruvor i syfte att få fram metaller till elmotorer, elledningar och batterier förbrukas inte metallerna. Tvärtom investeras energi för att koncentrera metallatomerna och för att bryta de kemiska föreningar som binder dem i malmerna. När metallerna sedan byggts in i elmotorer och batterier är deras resursvärde större än de var i malmerna. Metallatomerna förstörs inte som i kärnreaktorer. Samma atomer kan återvinnas gång på gång när de apparater de använts i tjänat ut.

Skillnaden mellan att å ena sidan bryta kol för att elda upp kolet och få energi, och å andra sidan att bryta metaller för att tillverka elledningar, motorer, magneter och batterier är alltså fundamental. 

Eftersom bränslena konsumeras måste nya bränslen ständigt utvinnas så länge vi vill ha energi. Vill vi ha mer årlig energi från fossila bränslen och uran för en växande världsbefolkning räcker det inte att fortsätta utvinna fossila bränslen som tidigare – då måste vi också öka utvinningstakten.

Utvinningen av metaller behövs för att skapa en ny energiförsörjning baserad på solenergi. Nu när energistrukturen byggs upp krävs nya gruvor. När den väl har kommit på plats kan gruvbrytningen minska, även om energianvändningen ökar. 

Då behövs istället ökad kapacitet för metallåtervinning. Metaller i gammal utrustning kan återanvändas igen och igen – och igen. Visserligen kommer en del av materialen att tappas bort och inte återvinnas. Det motiverar att gruvor ändå finns. Samtidigt blir nya motorer, solceller och batterier allt effektivare och använder mindre metaller per kWh el som produceras, lagras eller används.

Det här är egentligen inte svårt att förstå för den som är intresserad och tar sig tid att tänka.

Att ryska företrädare och västvärldens gamla energisystemsägare sprider förvillande argument är inte konstigt. (De bästa kampanjmakarna som kan köpas för pengar är aktiva på Rysslands och den gamla energins sida just nu.)

Att kampanjtidskrifter som finansieras av sådana intressen driver denna propaganda är också begripligt. 

Men andra i Sverige – som är drivna av partipolitisk maktlystnad eller i sin naivitet har spridit dessa förvillande påståenden vidare – behöver bemötas med respekt och goda argument. 

Med flera aktiva i samhällsdebatten som argumenterar sakligt och respektfullt kommer framstegen att fortsätta.