Den brittiska journalisten Christina Lamb ringade in det väl med titeln ”Våra kroppar, deras slagfält” på hennes viktiga bok om de systematiska våldtäkter som kvinnor utsätts för i så gott som samtliga krig och konflikter, världen över.

Nu är kvinnokroppen ett slagfält inte bara i Ukraina där ryska soldater våldtar kvinnor där de drar fram. Utan även i USA där kvinnors rättigheter är mer akut hotande än på 50 år.

Männens konstitution

Trots att vi vet detta, blev många av oss ändå förvånade när dokumentet från den amerikanska högsta domstolen läckte häromveckan som avslöjade att en av de nio domarna, Samuel Alito, skrivit ett förslag som innebar att han ville upphäva den prejudicerande lagen Roe mot Wade från 1973 som ger kvinnor rätt till fri och laglig abort i USA.

Alito argumenterade att eftersom grundlagen från 1787 inte innehåller en enda referens till aborträtten så borde de som hävdar att den skyddar sådana rättigheter bevisa att den på något sätt ändå antyder detta.

Att en lag från 1700-talet inte nämner aborträtten borde inte vara en nyhet för en högt uppsatt jurist, eftersom kvinnor vid den tidpunkten inte betraktades som jämbördiga och saknade såväl rösträtt som politisk eller ekonomisk makt.

Att en kvinna själv skulle få bestämma över sin kropp och reproduktion var en rättighet som formulerades och förverkligades århundranden senare.

Harvardprofessorn Jill Lepore påpekade detta i en krönika i New York Times och underströk ­samtidigt:

”Kvinnor saknas verkligen i grundlagen. Det är ett problem att rätta till och inte något som bör användas som ett prejudikat.”

Och hon fortsatte med att tålmodigt förklara att grundlagen inte heller säger något om mens, foster, graviditet eller vaginor eftersom den överhuvudtaget inte nämner något alls om kvinnor.

Variation av kvinnohat

Men Alitos absurda argumentation är i alla fall konsekvent i det avseendet att det finns ett samband mellan 1700-talets öppna kvinnoförakt och dagens moderna dito. Även om de flesta idag är överens om att kvinnor bör betraktas som autonoma varelser med samma rösträtt och tillgång till politisk, ekonomisk, social och kulturell makt som männen (åtminstone i teorin) så kantas alla kvinnoliv av en rik variation av kvinnohat som tar sig olika uttryck i praktiken.

Att bli fråntagen rätten att själv bestämma om huruvida man vill föda ett barn eller inte är ett uttryck. Att utsättas för könsstympning eller tvingas till giftermål mot sin vilja är två till och att utsättas för våld är ytterligare en version.

Tillsammans bildar de en lång patriarkal kedja av kvinnohat som effektivt bidrar till ett mäktigt förtryck.

Därför är det kanske inte förvånande att två av Högsta domstolens nio domare är anklagade för sexuella trakasserier, Clarence Thomas och Brett Kavanaugh. I samband med utnämningen av dessa vittnade två modiga kvinnor inför utskottet i senaten om de övergrepp de utsatts för, Anita Hill (1991) och Christine Blasey Ford (2018). Båda gångerna valde representanterna i senaten att trots detta godkänna de båda sexualbrottsanklagade männen som nu alltså sitter på livstid på en av de högsta maktpositionerna som finns i USA.

Det fanns flera andra kandidater till posterna som inte blivit anklagade för sexualbrott och som var minst lika konservativa som Thomas och Kavanaugh så varför envisades man med att godkänna just dessa män?

Susan Brownmiller skrev redan 1975 i sin epokgörande bok ”Våldtäkt” att även om inte alla män är våldtäktsmän så tjänade alla män på att några få män begick sexuella övergrepp. Att våldtäktsmännen fungerade som en sorts lojala fotsoldater som gjorde grovjobbet när det gällde att upprätthålla patriarkatets maktordning.

Kommer leda till dödsfall

I det avseendet kan man lugnt hävda att såväl Clarence Thomas som Brett Kavanaugh gjort ett gott jobb som lojala stödtrupper i patriarkatets tjänst. Det är inte förvånande att just de skrivit under Alitos förslag om att upphäva Roe mot Wade som om det verkligen sker, innebär att 26 delstater med stor sannolikhet kommer försöka införa totalt eller nära nog totalt abortförbud. Något som i sin tur kommer leda till att kvinnor skadas och dör.

Det finns en direkt koppling mellan mödradödlighet och tillgång till säker och laglig abort. De delstater där abort är förbjudet är också de som har högst mödradödlighet och tvärtom är de delstater där abort fortfarande är laglig de som har lägst mödradödlighet.

Många av de republikanska delstater som just nu ivrigt väntar på att få riva upp aborträtten vill också att abort ska vara förbjudet även för kvinnor som blivit gravida som en följd av våldtäkt.

Inte heller skulle jag bli väldigt förvånad om det även visade sig finnas en koppling som visade att de delstater som förbjuder abort även brister i att lagföra sexualbrott och erbjuda annat stöd till sexualbrottsutsatta kvinnor.

Fritt fram att tafsa

Ett sådant obehagligt exempel är Mississippi vars anti-abortlag är den som Alito skrev sitt utlåtande om, där det inte anses kriminellt att tafsa på kvinnor. I jämförelse kan nämnas Kalifornien, känt för sin liberala abortlag, där tafsning rubriceras som ett brott som kan ge upp till fyra års fängelse. Även Idaho, som vill kriminalisera abort, saknar en lag som förbjuder denna typ av sexuella övergrepp och ofredanden.

Jag misstänker starkt att den som letar vidare kommer hitta fler exempel på brister gällande kvinnors rättigheter i de delstater där misogyna, konservativa män alltför länge fått härja fritt. Det hänger liksom ihop.

Kvinnokropp som kvinnokropp, same same but different.

Slå, våldta, begränsa, kontrollera, banta, operera, täck eller exploatera. Välj själv vad som passar bäst för tillfället. Allt är okej så länge det syftar till att hålla kvinnor kvar på mattan.