Läget är kaotiskt och många detaljer är oklara. Jag vill ta tillfället i akt att skissera den samtida AI-politikens grundläggande skiljelinjer.

På en övergripande nivå finns den geopolitiska konflikten, som ofta liknas vid ett nytt kallt krig mellan framför allt två sfärer: USA och Kina. Men om vi nu håller oss till den USA-dominerade västsfären, så framträder tre tydligt skilda linjer. En som vill gasa och två som vill bromsa – åtminstone är detta hur åtskillnaden ter sig på ett ytligt plan.

”Gasen i botten” är givetvis den AI-politik som förordas av det politiska och militära etablissemang som framför allt oroar sig över att Kina ska vinna ett tekniskt försprång. Alltså tonar man ner AI-utvecklingens risker. Vilka risker? Ja, på den frågan finns två slags svar, vars politiska slutsatser blir helt olika.

Å ena sidan har vi de som talar om ”existentiell risk”. Dessa tror verkligen på att AI-tekniken är ”intelligent” och ser ChatGPT som embryot till en framtida superintelligens som kommer att överlista och i värsta fall utrota mänskligheten. Detta är en filosofisk uppfattning som omfattas av många inom själva AI-industrin, inklusive de styrelseledamöter i Open AI som röstade för att avsätta Altman.

Å andra sidan har vi synsättet att AI-tekniken snarare är farlig för att den är korkad. En fara som inte minst yttrar sig i diskriminering av utsatta grupper, här och nu. Detta får ses som mer av en vänsterposition, företrädd av många forskare – men däremot inte inne i Open AI-intrigerna.