Filmen som hade premiär för ett år sedan skildrar den statskupp som general Chun Doo-hwan genomförde i december 1979 efter att landets starke man Park Chung Hee mördats av sin egen säkerhetschef två månader dessförinnan. För första gången sedan demokratin infördes 1987 hördes återigen fullt stridsutrustade soldaters stöveltramp och stridsvagnars larvfötter på Seouls gator medan militärhelikoptrar hovrade över huvudstaden.

Det var den sittande högerpresidenten Yoon Suk-yeol som beordrat ut armén efter att i samband med ett tv-tal till nationen ha infört undantagstillstånd med hänvisning till att vänsteroppositionen sympatiserar med Nordkorea och undergräver demokratin i landet. Undantagstillståndet innebar i praktiken att all politisk verksamhet inklusive pågående strejker förbjöds och att militären tog kontrollen över medierna samtidigt som medborgarna beordrades att stanna hemma med hot om att bli gripna och straffade om de ändå valde att gå utanför dörren. 

Dessutom intog militären Yeoui-ön där parlamentet är beläget, omringade själva byggnaden och grep flera parlamentsledamöter.

Under några timmar var diktaturåren 1948-87 i det närmaste tillbaka innan de ledamöter som hade lyckats hålla sig kvar i plenisalen unisont röstade emot införandet av militärlagarna och därefter vände händelseutvecklingen. Enligt Sydkoreas konstitution kan presidenten införa undantagstillstånd men då krävs också att parlamentet godkänner det i efterhand. En stor folksamling hade samtidigt hunnit samlas runt parlamentet och fackförbundet KCTU utlyste en generalstrejk för att protestera mot undantagstillståndet. Det hela slutade med att armén till slut valde att respektera omröstningen och dra sig tillbaka på grund av de omfattande protesterna.

Ett av Yoons vallöften var exempelvis att avskaffa Jämställdhetsdepartementet vilket han också gjorde efter att han kom till makten

President Yoon Suk-yeol som representerar höger- och regeringspartiet Folkets maktparti kom till makten 2022 med minsta möjliga marginal och ända sedan dess har han anklagat vänsteroppositionen, som representeras av Demokratiska partiet som har majoritet i parlamentet, för att sabotera för honom och hans regering. 2022 års presidentval ägde rum i ett genompolariserat land där stridslinjerna liknar de som gäller i Sverige och västvärlden. Yoon och Folkets maktparti har dels stöd av äldre väljare som växte upp under diktaturåren och som är marinerade i en militant antikommunism och dels av unga män som har högerradikaliserats som en reaktion på att de unga sydkoreanska kvinnorna håller på att bräda dem på snart sagt alla områden på samma sätt som de unga svenska kvinnorna gör det i förhållande till de unga svenska männen. 

Ett av Yoons vallöften var exempelvis att avskaffa Jämställdhetsdepartementet vilket han också gjorde efter att han kom till makten. Den högerradikala våg som sveper över västvärlden sedan flera år tillbaka har nämligen också sin motsvarighet i den utomvästerländska världen och i Östasien kan Sydkoreas president Yoon definitivt räknas in i denna våg även om han inte leder ett högerpopulistiskt uppstickarparti utan den gamla högern. 

Den parlamentariska vänstern i landet är inte på något sätt pro-Nordkorea eller kommunistisk

Gårdagens statskuppsliknande försök från Yoons sida handlar inrikespolitiskt om att han känner sig trängd av korruptionsanklagelser som är riktade mot både hans fru och flera medarbetare och utrikespolitiskt om en tilltagande paranoia efter att ärkerivalen i norr har flyttat fram sina positioner i och med Nordkoreas direkta deltagande på rysk sida i kriget i Ukraina och dessutom skapar Trumps kommande makttillträde i USA just nu oro i en redan orolig Stillahavs-asienregion. 

Yoons val att införa militärlagar reflekterar också det faktum att de auktoritära reflexerna fortfarande sitter i hos högern i Sydkorea liksom en antikommunistisk retorik som är direkt hämtad från diktaturåren. Den parlamentariska vänstern i landet är inte på något sätt pro-Nordkorea eller kommunistisk och en pro-nordkoreansk rörelse har inte existerat i Sydkorea sedan den vänsterradikala studentrörelsen tynade bort på 00-talet.

Samma typ av auktoritära reflexer uppvisade även Park Geun-hye som styrde landet 2013-17 och som är dotter till den gamle diktatorn och ”landsfadern” Park Chung Hee genom att bland annat svartlista ett flertal av landets mest kända kulturpersonligheter som varande vänster och bland dem hittades också årets Nobelpristagare i litteratur Han Kang. Park Geun-hye ställdes till slut inför riksrätt anklagad för omfattande korruption och avsattes innan hennes mandatperiod löpte ut samt dömdes till ett långt fängelsestraff och det är troligt att Yoon Suk-yeol också kommer att röna ett liknande öde för idag hörs starka röster i landet som både vill ställa honom inför riksrätt, avsätta och fängsla honom.

Nattens reaktioner på införandet av militärlagarna visar slutligen också att sydkoreanerna inte accepterar en återgång till diktaturåren och att den sydkoreanska demokratin, som visserligen fortfarande är relativt ung, idag är förankrad i folkdjupen. Att tusentals medborgare trotsade utegångsförbudet och tog sig till Yeoui-ön där de med risk för sina egna liv konfronterade de av Yoon utkommenderade soldaterna är ett tydligt bevis för det liksom att arméledningen till slut valde att respektera parlamentets enhälliga beslut att inte godkänna presidentens undantagstillstånd. Även om långt ifrån alla ledamöter var närvarande och kunde delta i omröstningen.