I veckan har det ifrågasatts om poeten, översättaren och dramatiken Athena Farrokhzads offentliga aktivism för Palestina går ihop med hennes jobb som programansvarig för litteraturscenen på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.
Israeliska dagstidningen Haaretz Sverigekorrespondent David Stavrou kritiserade i SvD (5/2) att det inte finns några israeliska författare inbjudna till författarscenen under våren, och undrade ”Är israeliska författare bannlysta nu, Athena?”.
Frågan ställdes med bakgrund av att Athena Farrokhzad 2019 skrivit under ett upprop som uppmanade till att avstå internationella utbyten inom kulturen med Israel, initierat av bojkottsrörelsen BDS.
En invändning som fick mothugg av Flammans Paulina Sokolow: ”Läser man BDS-texten noggrant är det tydligt att uppropet avser kulturutövare som stöds av den israeliska staten. Det omfattar alltså inte fristående individer. Att göra skillnad på dem och en folkmordsanklagad regim under ett pågående krig är rimligt.”
Kvartal hakade ändå på och skrev en artikel där det felaktigt stod att Athena Farrokhzad uppmanat till bojkott av judiska författare – något som senare rättades.
Värst i klassen var Hynek Pallas som i Expressen kultur spydde ur sig invektiv mot Athena Farrokhzad under rubriken ”Hon låter som en full student på 1990-talet”. Att en tjänsteman med en så tung roll i kulturen agerar politisk aktivist i andra sammanhang borde ha väckt frågor på kultursidorna sedan länge, skrev han och fortsatte:
”Som poet är man fri att kokettera med aktivism och revolutionsromantik. Klä den i skönt språk på kultursidor. Men är man den centrala kuggen i ett skattefinansierat kulturarrangemang – då hamnar den saken i ett annat ljus.”
Men i vilket ljus då?
En kommunalt anställd tjänsteman som Athena Farrokhzad har rätt att engagera sig politiskt och delta i debatt. Det innebär att hon har tryckfrihet, informationsfrihet, föreningsfrihet och mötesfrihet, precis som alla andra. Denna rätt är grundlagsskyddad, och praxis visar att det är ytterst sällan som en arbetsgivare kan vidta åtgärder mot en person som utnyttjar sina fri- och rättigheter.
”Skattebetalarna står för Farrokhzads uppdrag att upprätthålla ett offentligt samtal om konst 'med yttrandefrihet och den konstnärliga friheten som grund'.”, skriver Hynek Pallas. På vilket sätt Farrokhzad brutit mot detta uppdrag förtydligas inte.
En naivitet präglar dessutom synen på yrket curator i kritiken mot Athena Farrokhzad.
Föreställer sig Farrokhzads kritiker att föregångaren saknade åsikter eller preferenser som kan ha präglat hans urval?
Att en curator har makt över innehållet ligger ju i jobbets definition. Hade Kulturhusets publik fått rösta om vilka som skulle sitta på litteraturscenen hade det förmodligen blivit the usual suspects: Lena Andersson, Jonas Hassen Khemiri och David Lagercrantz. Inget fel med dem, men det saknas så att säga inte andra sammanhang där de blir inbjudna: Många turnerar dessutom ofta riket runt på boksamtal.
En curators jobb är att välja och lyfta fram intressanta författar- och konstnärskap. Ingemar Fasth, som hade uppdraget på Kulturhuset Stadsteatern mellan 1998 - 2022, hade makt att välja ut författare i 24 år.
Föreställer sig Farrokhzads kritiker att föregångaren saknade åsikter eller preferenser som kan ha präglat hans urval?
Det måste också poängteras: En skyhög kvalitet har präglat Kulturhuset Stadsteaterns litteraturscen sedan Athena Farrokhzad och Ida Linde tog över i augusti 2022.
När Kulturhuset Stadsteatern de senaste året släppt sina inbjudna författare har jag gapat. De nya curatorerna har lyckats med konststycket att bjuda in storstjärnor som Ada Limón, Jamaica Kincaid, Hernan Diaz, Linton Kwesi Johnson och Shehan Karunatilaka. Det är ett program på högsta internationella nivå som skriker litterär relevans. Helt i enlighet med uppdraget.
I Kulturhuset Stadsteatern ägardirektiv står:
”Kulturhuset Stadsteatern finns för alla stockholmare där yttrandefriheten och den konstnärliga friheten utgör grunden. Kulturhuset Stadsteaterns verksamhet ska bli angelägen för fler med särskilt fokus på människor i de grupper som idag sällan tar del av verksamheten.”
Andra mål är att ”utveckla det internationella samarbetet” och ”fortsatt vidta åtgärder för att nå nya grupper, samtidigt som befintlig publik värnas”.
I sina ofta fullsatta författarsamtal på Stadsteatern tycks Athena Farrokhzad och Ida Linde lyckats med just detta.
Det är en kulturgärning som nu solkas ner.
