Hanna Thåström: Kristerssons medicin mot gängkriminaliteten – ett hån mot orten

Ska man knäcka rekryteringen till gängen måste man ta de preventiva frågorna på allvar, säger Ulf Kristersson i torsdagens stora DN-intervju om gängkriminaliteten. Så långt allt gott och väl. Skönt att höra ju, efter Moderaternas allt smalare fokus på hårda tag, nolltolerans och höjda straff de senaste åren, hinner jag tänka. Sen utvecklar han sig.

”Det krävs ett batteri av saker, till exempel ett bidragstak eller en kvalificering in till välfärden. Sen har vi många skolmisslyckanden i många av dessa områden.”

Japp, that’s it. Två vaga meningar som går ut på att Moderaternas främsta förslag för att hindra att unga dras in i kriminalitet är att stänga deras föräldrar ute från välfärden. Men hur ska det fungera? Det framgår inte. Och jag kan för mitt liv inte räkna ut hur han har tänkt.

Ökad fattigdom leder till ökad utsatthet leder till större risk för att misslyckas i skolan. Och med det ökar risken att lockas av killarna i centrum som erbjuder en femhundring för en enkel tjänst.  Drömmen om att ha råd med den där jackan som alla vill ha men ens mamma inte har råd med får en enkel lösning där, så enkel att inte alla kan stå emot. Och sen har det skett, första steget i den där rekryteringen till de kriminella gängen som Ulf Kristersson säger sig vilja stoppa.

På vilket sätt blir det bättre om killens, för det är killar det handlar om, mamma står helt utan inkomst? Är en förälder som av någon anledning inte kvalificerat sig till att ta del av Sveriges välfärd bättre på att hjälpa till med läxor? Mer rustad att konkurrera med centrumgängets snabba pengar? Mer motiverad till att nattvandra för att skapa trygghet i områden där det skjuts både på nätter och i dagsljus? För det ansvaret ligger också på de boende, tycker Moderaterna.

Hur Kristersson planerar att göra politik av sin spaning att många i utsatta områden misslyckas i skolan vågar jag inte ens tänka på.