Den konservativa profilen Matt Walsh försökte utmåla den misslyckade rutinen som ett smart schackdrag från republikanerna – snöflingorna i demokraterna skulle gråta över skämt i slutspurten till valet.
Men många republikaner har fördömt uttalandet, och Donald Trumps kampanj gjorde snabb damage control med ett uttalande om att de ”tog avstånd” från Hinchcliffes skämt. Rutinen kan ha alienerat stora delar av väljargruppen puertoricaner som utgör fyra procent av Pennsylvanias befolkning – en av staterna som kan avgöra valet.
Det var ett oväntat bakslag i en annars framgångsrik mediestrategi där Trump använt komiker som propagandaverktyg.
Efter att ha förlorat mot Kamala Harris i den första och enda tv-sända debatten den 10 september har Donald Trumps strategi varit att undvika traditionella medier och istället gästa alternativa poddar. Främst huserade av influencers och komiker. Störst är förstås Joe Rogan, där Trump fortsatte att sprida falska påståenden om immigranter och valresultatet 2020.
Innan dess gästade Trump även komikern Theo Vons ”This last weekend” och Andrew Schulz ”Flagrant 2”. Intervjuer som kan ha tippat valet till Trumps fördel genom att locka unga manliga väljare som annars struntar i att rösta.
Tony Hinchcliffes rutin påminner starkt om den politiskt inkorrekte Andrew Dice Clay som var störst på 80- och början av 90-talet och drog homofoba, sexistiska och rasistiska skämt.
Skillnaden var att folk faktiskt skrattade åt honom.
Demokraterna uppfattas som manusdrivna och förprogrammerade robotar som dessutom kontrollerar de ”falska” mainstream-medierna
På den tiden gjorde komikern George Carlin en intervju som kritiserade Clay för att slå mot underdogs, och menade att Clays målgrupp är ”unga vita män som känner sig hotade av de här grupperna”.
Historiskt sett har komiker förlöjligat och kritiserat makthavare, men 2024 pratar de med en obehaglig vördnad för en man som skiter på en toalett av guld. Ändå hyllas ofta Trump-intervjuerna av poddfansen, som kallar dem ”objektiva” och ”mer äkta” än de ”fluff pieces” som gammelmedia gör med Kamala Harris.
Demokraterna uppfattas som manusdrivna och förprogrammerade robotar som dessutom kontrollerar de ”falska” mainstream-medierna.
En intressant del av Joe Rogans Trumpintervju var just när han prisade expresidentens förmåga att skjuta från höften och improvisera.
Ingen förväntar sig att makthavare ska tala sanning. Istället diskuterar vi om deras strategier för att förmedla lögnerna funkat eller inte. Därför skär all sorts spontanitet och ”fritt” språk igenom bruset
Det här är en stor del av attraktionen med Trump, liksom med dagens komiker. Deras gemensamma förmåga och kärlek till reagera i ögonblicket, att freestyle-snacka om lite vad som helst utan att behöva gå igenom svaret med en PR-strateg. Det har blivit en allt viktigare valuta i en tid av AI-förfalskningar och när vår egen agens att uttrycka oss krymper. Det menar författaren Randy Fertel I boken ”Winging It: Improv’s power & peril in the time of AI & Trump”.
Ingen förväntar sig att makthavare ska tala sanning. Istället diskuterar vi om deras strategier för att förmedla lögnerna funkat eller inte. Därför skär all sorts spontanitet och ”fritt” språk igenom bruset. Trump är som Tony Montana i filmen ”Scarface”: Han talar sanningen även när han ljuger.
Efter att Trump blev vald första gången kom en stark motreaktion i form av Metoo-rörelsen och en allt mer aggressiv politisk korrekthet där ord och skämt skulle förbjudas, tweets kunde leda till uppsägningar och identitetspolitik där hudfärg och kön avgjorde vilka tankar och åsikter som var ”tillåtna”.
Särskilt komiker menade att deras konstform var hotad av woke-mobben och många kände – ibland med rätta – att censuren av yttrandefriheten hade gått för långt.
En ny dag grydde efter Netflix populära roast av den amerikanske fotbollsspelaren Tom Brady i maj 2024.
Roastformatet hade motats bort under woke-åren, men gjorde nu bombastisk comeback. Komiker från alla läger slet varandra i stycken med olika tillmälen. Tony Hinchcliffe var en av kvällens bästa roastare, och ingen blev upprörd över att han jämförde Kim Kardashian med en valvagina eller Tom Bradys kompis Gronk med ”sista bossen i tv-spelet om George Floyd”.
Han var rolig och alla, inklusive publiken, var med på noterna.
Hinchcliffe och hans livepodcast ”Kill Tony” har blivit ett inflytelserikt segment i Austins nya stå-upp-kultur, som boomat i samma veva som Joe Rogan flyttade till Texas. Hinchcliffe har varit en stark förespråkare för att allt är okej att säga på en scen, eftersom det inte är på allvar.
Kanske var det därför Hinchcliffes Puerto Rico-skämt bombade så hårt i New York – det framstod inte som ett skämt.
Hinchcliffe hade fått hybris och tagit ”roast”-humorn till ett politiskt möte där MAGA-stämningen redan var uppskruvad till elva. Andra talare pratade om att ”USA bara är till för amerikaner”.
Framförallt misslyckades skämtet för att det inte var roligt. Det påminde mest om när Michael Richards (känd som ”Kramer” i Seinfeld) tappade huvudet och skrek n-ordet om och om igen på en stå-upp-klubb i ett desperat försök att rädda ett misslyckat set.
Richards bad om ursäkt och kunde senare skämta självföraktande om fadäsen i ”Curb your enthusiasm”.
Hinchcliff menade istället att hans kritiker ”inte har någon humor” och ursäktade sig med att han ofta semestrar i Puerto Rico.
Frågan är om han vågar dra samma skämt nästa gång han reser dit.
