– Jag har aldrig varit så rädd som den här gången, hela vår demokrati står på spel, säger hon och darrar på rösten.
Och jag förstår henne.
Gårdagens presidentval i Argentina var en thriller med en motorsågsförsedd, frustande man med stor kalufs och galen blick i huvudrollen. Hans repliker är lika dramatiska som hans fysiska uppenbarelse, saliven sprutar när han skriker:
”Jag vill spränga centralbanken, krossa alla vänsteranhängare som kackerlackor under mina fötter och meja ner staten.”
Kallar juntans brott för ”propaganda”
Att det var ytterst nära att högerpopulisten och anarkokapitalisten Javier Milei blev Argentinas nya president i söndags natt gav folket en kollektiv hjärtinfarkt – även de som hade röstat på honom. Om han skulle vinna förändras nämligen allt – för alltid.
I det som kallats det viktigaste valet sedan landet blev demokrati för 40 år sedan, efter att ha genomlevt en fasansfull militärdiktatur där över 30 000 personer mördades – något Milei förnekar och kallar ”vänsterpropaganda” – har tendenserna varit tydliga; de argentinska väljarna har i första hand röstat mot, inte för.
I ett land där inflationen nyligen uppmättes till 140 procent på årsbasis och en tredjedel av befolkningen lever i fattigdom är det förståeligt att man röstar mot den sittande regeringens peronistparti Unión Por La Patria. Och om det finns en presidentkandidat som vill tillåta organhandel, luckra upp vapenlagarna och vill avskaffa staten så är det lika förståeligt att man röstar mot honom.
Lockas av det kompromisslösa
Men trots att Javier Milei är extrem både i sitt uttryck och sina åsikter så är han den enda som de facto kommit med något helt nytt i den traditionella argentinska tvåblockspolitiken – och som iklädd skinnpaj med stadig röst och genomborrande blick säger saker som man ser att han själv tror på.
Det är många argentinska unga män som lockas av just den politiskt kompromisslösa punkigheten och det var framför allt deras röster som ledde honom och hans parti La Libertad Avanza till storseger i primärvalen i augusti.
Alla trodde att samma sak skulle upprepa sig i söndagens presidentval, och det var en segerviss Milei som inledde kvällens valvaka på det lyxiga Hotel Libertador i centrala Buenos Aires. Några timmar tidigare hade hans partikollega och riksdagskandidat Lilia Limoine brutit mot valreglerna när hon kom ut från röstbåset med sin valsedel synlig, och när hon konfronterades med detta ställde till med en stor scen där hon skrek och slängde med sitt blonda hår – vilket bara spädde på partiets kaxighet ytterligare.
Resultatet tog alla på sängen
Men något hände. Kaxigheten avtog. När rösterna började räknas såg man ett tydligt mönster framträda. Det konservativa högerblocket med Patricia Bullrich som presidentkandidat stärkte sin roll som förlorare (svagast redan i primärvalen) med endast 23,8 procent av rösterna, och en del av dem som i primärvalen röstat på Javier Milei verkade nu istället ha valt att rösta på peronistpartiets Sergio Massa.
När sluträkningen var klar hade han fått 36,7 procent av rösterna och Javier Milei 30 procent, och det är framförallt väljarna i Buenos Aires fattiga ytterstadsförorter och i rikare provinser som bytt sida. Hur många av dem som är unga arga män är för tidigt att säga, men valresultat var helt oväntat och tog alla på sängen.
Peronistdinosaurie eller extremhögerpunkare?
En del kallar det mirakel, andra menar att Mileis senaste hatiska utspel mot den omtyckta argentinska påven Franciskus (som Milei kallar ”kommunistkramare”) och hans alltmer extrema förslag om att avskaffa den nyligen vunna aborträtten och införandet av dollar som nationell valuta kan ha fått hans tidigare väljare att ändra sig.
Oavsett anledning är det nu ett faktum att Massa och Milei kommer att mötas i en andra valomgång den 19 november och då slåss om konservativa Patricia Bullrichs väljare.
Det är då det avgörs på riktigt, och det är då vi får se vad de argentinare som i första valomgången röstade på Bullrich är mest rädda för: peronistdinosaurier eller extremhögerpunkare.
