Det har ingen betydelse vad vi skriver ska hända år 2035, 2045 eller rentav 2060. Om vi inte gör något nu – alltså i år, alltså denna månad, alltså precis denna vecka som Mikael Damberg (S) lägger fram vårbudgeten– ja då klarar vi inte klimatkrisen.
Det här är inte en slutsats som några skogsaktivister kommit fram till eller något som en allmän klimatkritiker skrivit på sin blogg. Det är slutsatsen som FN:s klimatpanel drar och som generalsekreteraren försöker vara tydlig med.
Det borde vara brottsligt för dagens politiker att inte agera nu.
Så vad gör Damberg?
Han lägger en vårbudget där klimatinsatsen ska minska med åtta miljarder nästa år. Och sen ska den minskas igen. Och igen. Och… ja hur många år hade vi på oss att på riktigt minska utsläppen? Ett år innan kurvan på utsläpp måste sjunka, ytterligare sju år för att få utsläppen halverade. Och vi vet redan idag att omställningen måste accelerera mer än så. Forskarvärlden skriker ut varningar och Damberg och hans kollegor nickar och tittar allvarligt in i kameran och säger att man satsar när man minskar, räddar när man förstör.
Vårbudgeten blir ett hån mot forskarvärlden och klimatrörelserna. Ja även mot företag eftersom inget bolag klarar ett klimat som skenar och för med sig otaliga ekonomiska katastrofer.
Klimatrörelsen har länge valt att hoppas på en förändring – all logik talar ju för en politisk ändring där klimatet blir vår största ekonomiska satsning, eftersom det är vårt största samhälleliga hot. Om vi idag har krig på grund av energimaktens konsekvenser kombinerat med fascistiska tankar och nationalism – gissa vilken typ av krig vi får när maten inte räcker.
Men politiken ändrar sig bara om den måste backa, om ilskan och kraften hos alla som vet bättre än Damberg kan samla sig.
Det finns ju alternativ. Dagens ETC har flera gånger skrivit om dem.
Även MP har börjat ändra ton och pratar om offentliga sektorns behov av stora klimatinvesteringar, lånefinansierade om man vill så. V säger samma sak och vill se 770 miljarder i investering. LO-ekonomerna kräver storsatsning för jämlikhet och klimat, för pengarna finns ju.
Av detta blir det inget.
S klamrar sig fast vid gammal retorik från Göran Perssons år. Man kallar det ansvarsfullt att inte investera.
När jag frågade ut de rödgröna partierna i Linköping under den pågående Räddningen-turnén handlade deras politik om att försvara förbränning av sopor. Det kallades ”en klimat- och miljöinsats” eftersom kommunens bolag storsatsat på just det. Ska vi lägga ner våra fina fjärrvärmeanläggningar som kostat så mycket?
Jo, omställningen kostar och den blir dyrare varje dag vi satsar fel och skjuter upp det vi kan och måste göra. Utsläppen ökar ju.
Ja!
Ökar!
Klimatrörelsernas stora strid är här. Inte en dag för tidigt och måtte det inte vara en dag försent.
