Klimatmotstånd som går under radarn

För ett tag sedan snubblade jag över en tweet som fick mig att stanna upp. Jag minns varken exakt hur inlägget var formulerat eller vem som skrivit det, men dess andemening löd ungefär så här:

Vad har du gjort idag som går på tvärs med en kapitalistisk logik?

När jag läste inlägget hade det fått ett tjugotal svar. Någon hade hjälpt en bekant att handla. En annan hade varit i grannbyn och delat med sig av sina kunskaper om förnyelsebar energi. En tredje la upp en bild på sin potatisodling. Förvånansvärt många skrev om komposter.

Alla dessa är utmärkta exempel på ekonomiska system som inte drivs av kapitalistisk logik, utan av andra värden. Omsorg. Solidaritet. Och det som fick mig att stanna upp var den plötsliga insikten att en annan värld inte bara är möjlig – utan existerar här och nu. Alla dessa sätt att leva, göra och vara som fortsätter att finnas trots det dominerande systemet är både motstånd och möjlighet på samma gång.

Sådana ”mellanrumspraktiker”, för att använda utopiforskaren Ruth Levitas begrepp, finns överallt. Men där jag, och stora delar av forskarkåren med mig, har haft blicken fäst på de mer högljudda exemplen på motstånd och möjlighet har mycket annat gått under radarn. Jag kommer osökt att tänka på sången ”Gloria” från körverket ”Sång till välfärden” av Sara Parkman med kollegor. ”Gloria” är en hyllning till alla de ”kroppar som bär andra kroppar”, genom att svabba, torka, trösta och stötta – eller koka kaffe och fixa kakor till föreningsmötet.

Tänk om det är här, i omsorgen om andra och om det gemensamma, som den riktiga omställningspotentialen finns. A little less entreprenörer, a little more Britt-Marie, för att parafrasera kungen av rock’n’roll.