Under måndagen höll Starmer sedan ett tal som gjorde det tydligt att Labour, om de vinner nästa val, inte kommer att ”sätta på pengakranen” och signalerade att britterna kan vänta sig flera år av åtstramning oavsett vilka de röstar på. Ännu en flört med konservativa väljare, som traditionellt sett är oroliga för att en Labourregering ska innebära höjda skatter och höga utgifter.

Öppet mål

Alltså: en åtstramningspolitiker som talar varmt om Thatcher. Som tar avstånd från den vänsterfalangen som styrde partiet när Jeremy Corbyn valdes till ledare – och från Corbyn själv – och i Sunday Telegraph-artikeln kallar det avståndstagandet för någonting som gjordes i samma anda av att stå till allmänhetens tjänst som Blair, Attlee och Thatcher agerade i. ”Att sätta landet över partiet” var målet.

I opinionsundersökningarna ligger Labour just nu runt 45 procent. Tories ligger närmare 25. Den breda förväntningen är att Labour kommer att vinna nästa års val överlägset, att det är öppet mål, att det räcker för partiet att dyka upp som ett alternativ till det Toryparti som har bytt partiledare två gånger sedan de vann det senaste valet, som gång på gång har fastnat i coronaskandaler (och skandalerna pågår: Boris Johnson hörs i parlamentets utredning av hur pandemin sköttes i veckan), vars partiledare senast förra veckan visade hur lite han brydde sig om klimatet när han och utrikesminister David Cameron tog separata flygplan till Cop28 i Dubai.

Det finns alltså ingen riktigt rimlig anledning för oppositionsledaren att vända sig till väljare som – till stor del – redan planerar att inte rösta konservativt. I stället skulle han kunna lägga sin tid och energi på att kommunicera vilka skillnader en Labourregering skulle kunna åstadkomma i ett land där en stor andel av invånarna nu för andra vintern i rad tvingas välja mellan att äta och att värma upp sina bostäder. Eller är Labour bara ett Tories som inte gjorde bort sig under pandemin?