Den skapades i den moraliska efterbörden på Förintelsen. Och dess syfte var att besvara en närmast existentiell fråga: hur ska vi se till att detta aldrig ska hända igen? Hur ska vi skydda våra minoriteter från den nationalistiska sjuka som sköljt över Europa i våg efter våg och skördat så många människoliv? 

Och den byggde på en riktig analys av vad som hände. 

Förintelsen hade vart omöjlig utan den envetna propaganda som avhumaniserade stora delar av Europas befolkning. En propaganda som fanns överallt. I politiska tal, i litteraturen, i skämtteckningar, i teaterföreställningar, och inte minst i tidningar som utgav sig för att vara journalistiska produkter. 

Men det briljanta är att lagen tar fasta på att skydda själva måltavlan för hatbudskapet – inte handlingen i sig. Den har inga synpunkter på om du bränner koraner, viftar med hakkors, drar skämt på en scen eller publicerar en text. Om du utsätter en minoritet för missaktning i syfte att skada dem så är du skyldig.

Jag är väldigt förtjust

Lagen har upprepade gånger, senast för någon månad sedan, använts mot antisemiten Dan Park som envetet hävdat att hans Zyklon-B-burkar och lynchningsaffischer är ”konst”, och därför inte kan hetsa mot någon. Men så intelligent är lagen att även om det som åtalas är det finaste av konstverk (Dan Parks affischer är i och för sig inte det) så kan det ändå uppvigla folk till att hata. 

Det är snillrikt.

Som ni märker är jag väldigt förtjust i Lagen om hets mot folkgrupp.

Andra länder har prövat andra vägar för att lösa samma problem. Till exempel att förbjuda högerextrema symboler eller att skydda heliga platser med så kallade blasfemilagar. Syftet har visserligen varit detsamma, att skydda minoriteter, men de får förr eller senare alltid problem, eftersom själva symbolerna för hatet alltid byts ut.  

Landade som en chock

Just nu prövas Salwan Momikas koranbränningar, vilket, om han fälls, vore ett utmärkt sätt att få stopp på hans envetna hetsande mot svenska muslimer. Och den bör användas för att pröva Jimmie Åkessons tal på de sverigedemokratiska partidagarna i Örebro i helgen.

Ett tal som landade som en chock. 

Vilket med största säkerhet var avsikten. Med hans egna ord befinner han sig på ett ”segertåg”. Genom Tidöavtalet har han förverkligat stora delar av sitt partiprogram och nu vill han gå ännu längre i sin nationalistiska strävan. Just nu verkar han nästan radikaliseras snabbare än sina egna väljare.

I talet lanserade han en ny slogan, ”Gör Sverige bra igen” (en så pinsam stöld från Donald Trump att det var märkligt att hans hy inte blev orange av skam), utlovade repressalier mot socialdemokrater, utmålade en existentiell kamp mellan ”islamismen” och ”Västerlandet” och krävde att Sverige dels måste förbjuda nya moskéer och dels riva moskéer som redan finns. 

Han kallade moskéerna ”monument över en främmande och imperialistisk ideologi” och krävde att ”minareter, kupoler, halvmånar eller andra attribut som tjänar som islamistiska monument i stadsbilden” helt ska försvinna. 

Alla utom hans anhängare vet att det han beskrev är symboler för religionen islam, och inget annat. 

Och det hela var faktiskt ett så pass grovt brott mot den svenska religionsfriheten att till och med Ulf Kristersson (M) reagerade. 

Kanske kan talet bäst sammanfattas i citatet: 

”De här islamisterna de är inte en handfull tokar utspridda i några utanförskapsområden kring våra stora städer. De är väldigt många och de finns överallt. Vi vet inte hur många eller var de finns, men vi vet att de är många och de finns överallt.”

Att det var en paranoid världsbild som presenterades bevisades om inte annat av hur Åkesson på de mest befängda sätt försökte förklara hur Socialdemokraterna är ”en aktiv del av den islamistiska rörelsen i Sverige”.

Han har fel om moskéer

Det finurliga är att lagen om hets mot folkgrupp faktiskt kan användas mot just de där mystiska islamisterna som Åkesson fruktar ”finns överallt”. Om det till exempel förekommer antisemitiska eller homofoba uttalanden i svenska moskéer kan den imam som gör sådana enkelt ställas inför rätta. 

Men det är uppenbart att det inte är särskilt viktigt för Åkesson. Han har, som alltid, en annan agenda. 

Vad han försöker slå i sina anhängare är att svenska moskéer varit en viktig del i rekryteringen till extrema rörelser. 

För att göra en lång historia kort: det är inte sant.

Hans antimuslimska retorik går ut på att få det att framstå som att extremism infiltrerat svenska muslimers gudstjänstrum.

Moskéerna spelade en ytterst marginell (med största säkerhet ingen alls) roll för att till exempel värva rekryter till Islamiska staten. Det var en värvning som till allra största del skedde online. Tvärtom, försökte många moskéer just förhindra unga män att åka iväg till terrorkrigen och har arbetat oerhört aktivt för att stoppa spridningen av extrema åsikter. 

Men hans antimuslimska retorik går ut på att få det att framstå som att extremism infiltrerat svenska muslimers gudstjänstrum. Att extremismen är en del av själva religionsutövandet. Det är därför han misstänkliggör själva moskébyggnaderna. Det är därför han riktar in sig på husen och inte på deras innehåll. 

Om vi skulle riva religiösa byggnader för att det någon gång predikats intoleranta budskap i dem skulle vi tvingas förstöra varenda kyrka och bönehus från Haparanda till Sölvesborg. 

Avlövas sina grundläggande friheter

Att riva moskéer är motsatsen till den briljanta Lagen om hets mot folkgrupp. Istället för att kritisera och åtala yttranden som utsätter människor för fara, så riktar han in sig på symboler han tror förknippas med dem.

Det är en form av symbolpolitik som många europeiska muslimer utsätts för dagligen.

Frankrike, ett föregångsland när det gäller islamofobi, har till exempel nyligen förbjudit ännu ett klädesplagg, den fotsida abayan. Resultatet blir att elever stoppas från att delta i skolundervisningen om de bär ett klädesplagg de kan köpa på H&M och Zara. Eller på de finare modehusen, om de har råd med det. Abayan har på sistone blivit ganska chic.  

Emanuel Macron försvarade beslutet med att hänvisa till Charlie Hebdo och mordet på läraren Samuel Paty. Med en logik värdig Jimmie Åkesson fick kvinnorna ta konsekvenserna av IS-krigarnas illdåd och visa lite mer hud. 

Frankrikes muslimer håller på att bli Europas mest disciplinerade underklass. Med tanke på Åkessons totala dominans över svensk politik är det troligt att de svenska står på tur att avlövas sina mest grundläggande rättigheter och friheter.

Och det är dessa människor som borde stå i centrum för debatten.

Det är de som är offren för Åkessons hetsande. 

Det är de som är måltavlan för hans hatiska svammel om islamister som inte går att räkna men som ändå gömmer sig i varje vrå  och kontrollerar socialdemokraterna. 

Det är de han syftar på när han säger att Sverige aldrig kommer att bli ett muslimskt land. De har ingen plats här. 

Att pröva Åkessons uttalanden mot lagen om hets mot folkgrupp vore faktiskt goda nyheter även för de som bekymrar sig mer om den svenska Natoprocessen än om svenska muslimer. Ja, jag pratar om alla borgerliga ledarsidor. Det vore till och med ett sätt att sätta tyngd bakom den där formuleringen som Ulf Kristersson ständigt återkommer till – att det är desinformation att påstå att Sverige är ett muslimfientligt land.