Kommentar: Jag vill ha en kille som kan raw-dogga

Beteendet går rakt emot vad den Amerikanska psykologen Timothy Wilson fick fram i ett experiment 2014 vid University of Virginia. Han satte 80 studenter själva i tomma rum för att ”fundera” i mellan 6–15 minuter. Enda distraktionen de hade från sina tankar var en knapp som gav en smärtsam elchock. 67% av männen chockade sig minst en gång. Enligt Wilson visar studien att vi glömt hur man bara är. 

Något som kanske förklarar varför raw-dogging blivit så stort, om de flesta inte klarar 15 minuter utan distraktion är 8 timmar extremt.

Men den dötråkiga trenden är inte bara tomt effektsökeri. Det finns en anledning att så många väljer att flyga utan telefonens ständiga dopaminkickar. För att förstå mer måste vi blicka mot historien. Termen raw-dogging är nämligen etymologiskt kopplad till fara.

”Dogging” används först i 20-talets USA där det var slang för att fly från en farlig situation bland Al Capones gangsters i kritstrecksrandiga kostymer. När den kristna kärnfamiljen sen erövrar landet får frasen nytt liv, fast kopplad till sexuella riskbeteenden. På 70-talet läggs prefixet ”raw” till och så får uttrycket den innebörd det haft till idag: Att ha sex utan kondom.

Likt gangstrarna tar man en risk och hoppas slippa undan konsekvenser.

Googlar man raw-dogging är de första träffarna också kopplade till just fara. Frågor som ”hur stor är risken för könssjukdomar om man raw-doggar?” dominerar.

Hemmet är inte längre bara de väggar vi sover inom utan också den digitala plats vi är vana att befinna oss på.

Men tillbaka till flygplanen. Att stirra blint i en datorskärm känns som en rätt trygg aktivitet, för vilken risk utsätter sig egentligen Tiktokarna?

Jo, likt stenåldersmänniskor som smyger ur sina grottor lämnar de sina trygga platser. Vi har nämligen utvecklat trygghet till något vi hela tiden bär med oss. I telefonen har vi streamingplattformar fulla med förströelse och sociala medier med konstanta intryck designade av algoritmer för att underhålla just oss. Vad livet än kastar mot oss kan vi blicka ner i vår skärms trygga ljus och dämpa känslor vi inte vågar känna. Hemmet är inte längre bara de väggar vi sover inom utan också den digitala plats vi är vana att befinna oss på.

Att lämna detta måsta kännas livsfarligt.

Kanske är det därför det framför allt är män som ägnar sig åt trenden. Killar behöver hitta nya sätt att tuppa sig i vår digitala tid. Nu tar de sig an det sjukaste som finns: Ett helt obedövat liv. 

På samma sätt som man kan visa ”manlighet” genom att ta stryk i ett slagsmål, lyfta något riktigt tungt på gymmet eller lämna sin grotta för att jaga mammut med bara ett spjut visar raw-dogging en enorm fysisk och inte minst psykisk styrka. De låter sjukt men hur många känner ni som skulle klara av att sitta i åtta timmar och stirra på en karta när alternativet att ha kul finns? 

Skulle du ärligt kunna säga att du själv hade klarat av det?

Det är också vad som är så absurt med den här trenden. För i grund och botten är det ju helt meningslöst att förvägra sig njutning utan att få något för det. De flesta grabbarna som hoppar på trenden får inte ligga för att de kan raw-dogga en långflygning.

Jag tror det handlar om självständighet. Raw-doggande visar att man klarar att leva utan dopaminet. Det blir ett sätt att göra motstånd mot en diffus fiende som vinner mark varje vecka när skärmtiden ökar. Man skulle kunna sträcka sig till att det är en sorts systemkritik. Små slag för friheten på just de appar som tar mer och mer kontroll över våra liv.

Eller så är det bara ett dumt pojkstreck för att få visningar Tiktok. Men jag tycker inte det spelar någon roll. Om de flesta inte klarar 15 minuter i ett mörkt rum är 8 timmar på ett plan riktigt mäktigt. Så behåll kondomen på och stäng av telefonen nästa gång du ska raw-dogga. I alla fall om du vill imponera på mig.