För det första oroar jag mig för överenskommelsen kring strandskydd och skog – äganderätten stärks, konstaterade Annie Lööf på onsdagsförmiddagen och det betyder i klartext sannolikt att skogens rättigheter försvagas. Vad gäller stränderna kan det nog bli både bakslag och framsteg. 

Men så mycket är klart att en förlorare på uppgörelsen säkert kan bli Miljöpartiet. Jag fruktar att det blir svårt för Miljöpartiet att lansera överenskommelsen som ett grönt framsteg och därmed försvagas det rödgröna regeringsunderlaget. 
 
Hur ska Vänsterpartiet hantera situationen? Situationen har varit fullständigt orimlig hela tiden när Centern mer eller mindre förbjudit allt samröre med den nödvändiga del av regeringsunderlaget som heter Vänsterpartiet. 

Jag har full förståelse för att Vänsterpartiet är både sårat och förbannat och jag menar att Nooshi Dadgostar gör rätt i att inte ”go gentle into that good night” och att partiet rasar mot det döende ljuset (det där var en anspelning på Dylan Thomas berömda poem).

Alla vet att det är Centern, med sin nyliberala uppsyn och sin rädsla för att helt bryta med de forna allianspartierna, som är problemet. Det vore en välgärning om C-ledningen framöver kunde bytas ut mot en annan, som är mer i linje med vad vanliga C-väljare vill. Dessa har ju inte mycket emot Vänsterpartiet och tycks definitivt föredra en socialdemokratisk statsminister före en moderat. 

Så jag fortsätter att hyperventilera. Jag får liksom ingen luft i den här politiska gravkammaren. Samtidigt inser jag realiteterna. 
Sverige är idag ett högerland. En majoritet av väljarna står till höger. LO har splittrats på grund av den las-uppgörelse som Januariavtalet tvingade fram. 

Det är inte konstigt att en socialist har svårt att andas. Att S-ledda regeringar kunnat sitta vid makten sedan 2014 är och förblir ett mirakel. Det har skett till priset att ett slags status quo varit förhärskande: nyliberala C-förslag (och tidigare liberala förslag) sida vid sida med en hel del traditionell S-politik gör att det mesta gått plus minus noll.
 
Ja, jag tror att Magdalena Andersson i nästa vecka blir ny statsminister. 

Men riktigt bra känns ingenting.