PP Pension, som förvaltar svenska journalisters pensioner och ägs av fack- och arbetsgivarorganisationer, har sin årliga föreningsstämma. Förre finansministern Anders Borg (M) ska prata. Allmänheten och alla som sparar hos PP Pension har bjudits in att vara med – trodde jag i alla fall. Det stod inget på hemsidan om att det egentligen bara var till för utvalda. Det var där jag anmälde mig.

– Jag är ju här för att lyssna på stämman, svarar jag.

Jag kisar på namnbrickan tillhörande mannen som haffade mig direkt vid första anblicken när jag var på väg in i den svala konferenslokalen. Det visar sig vara Kjell Norling, vd för PP Pension. Han är misstänksam. Riktigt ordentligt misstänksam.

Tillställningen är egentligen bara för inbjudna gäster, förklarar han. Om jag är där som journalist så är det bättre att jag bokar en enskild tid för det.

– Fast jag är här som sparare, så du behöver inte vara orolig, jag är inte här för att skriva, säger jag samtidigt som tanken väcks att jag kanske borde skriva något ändå (förlåt Kjell!).

Snart kommer Anders Borg hit, förklarar pensionsbolagschefen.

– Han väntar sig inte att det ska vara några journalister på plats.

Återigen försöker jag intyga att jag är här som sparare och att han inte behöver oroa sig.

Misstänksamheten tycks ha sin grund i artiklar och frågor som mina kollegor från Dagens ETC har ställt om PP Pensions pågående renovräkningar.

 Det har aldrig hänt tidigare att en sparare har kommit på stämman.

Jag förklarar att det inte är jag som skrivit artiklarna när vd:n, trots mina försäkringar om att jag bara är en vanlig sparare, fortsätter försöka fiska efter varför jag egentligen är på plats.

– Det har aldrig hänt tidigare att en sparare har kommit på stämman, säger Kjell Norling med en förbluffad min, pekar mot storbildsskärmen och berättar att stämman har hållits varje år i 142 år nu. Flera av deltagarna är förvisso sparare, förklarar han, men de är där i första hand genom egenskaper som styrelsemedlemskap och dylikt.

I skrynklig skjorta, urtvättade jeans och väl ingångna gympaskor känner jag mig ganska malplacerad i sällskapet, där kavajbeklädda HR-chefer från Gota Media och fondförvaltare med glänsande skor minglar med tjänstemän och förtroendevalda från fack- och arbetsgivarorganisationer.

Kanske borde jag ha börjat ana oråd redan i entrén, där det delades ut namnskyltar till alla på plats utom till mig – trots att jag anmält mig och fått min medverkan bekräftad i god tid enligt konstens alla regler.

Så plötsligt intar Anders Borg scenen, presenterad endast vid förnamn av pensionsbolagsbasen. Anders. Välkommen.

Han har inte längre någon hästsvans. Auran av lite nördig tech startup-kille består. Under 45 minuter ger tidigare moderattoppen sitt helikopterperspektiv på världsekonomin.

– Är ni oroliga för Trump så är det Porsche ni ska akta er för, inflikar han inför den investeringstunga publiken i en passage om risken för att USA inför nya handelstullar efter valet – och om vilka bolag man inte borde investera i just därför.

Buzzwords duggar tätt och Anders Borg berättar om världens ljusa ekonomiska framtid. Det blir långa lovord om AI, där den tidigare ministern stoltserar över att han själv nu börjat använda använda AI i sitt Office-paket.

– Riksbanken är den bank i Europa som är minst orolig för löneökningar, konstaterar styrelseproffset Anders Borg apropå kommande avtalsrörelsen.

Något det välklädda sällskapet i Kreugers tändstickspalats på denna 142:a föreningsstämma – den första någonsin med en vanlig, enkel sparare på plats – troligen heller inte behöver oroa sig för, fast av omvänd anledning, tänker jag medan jag smiter ut i pausen.