Det kokar av ilska i den stora svenska Teslagruppen på Facebook. Stämningen har aldrig varit mer nervig – on edge – och, tja, rent hatisk. Allt på grund av att den ketaminpundande elbilsführern Elon Musk gasar på rakt åt helvete. Inga bromsspår, det är full fart in i det bruna. Trump, AfD, Hitlerhälsningen på scen, ja, det lämnar repor i den mentala lacken i ett land där Tesla model Y var den mest sålda bilen 2024.

FB-gruppens grundare har svängt från Musk-fanatiker till att stämpla honom som galen. Andra, ofta padelspelande mellanchefer och egenföretagare, fortsätter att dyrka världens rikaste James Bond-skurk. De tycker att antalet svenska Teslaägare nu är så stort att det borde räknas som hets mot folkgrupp att snacka skit om dem. Nej det är sant, det skrivs faktiskt sånt trams.

Flamman har rapporterat om hur Teslaförare trakasseras på p-platser och vägarna, om hur medtrafikanter gör Hitlerhälsning när de kör om. Det känns ju inte bra. Majoriteten av människor, till skillnad från Jan Guillou och GP:s ledarredaktion, tycker trots allt att ett sieg heil är opassande i de flesta sammanhang. 

Såsom på presidentinstallationer, så ock på E4:an. 

Vissa väljer att kränga iväg sin Tesla i ren protest för att ta ställning mot Elon Musks högerextremism. Den tunga elbilsinfluencern Peter Esse säger att man inte ska sälja och inte ha Teslaskam – nyord 2025? – för det ändrar inget. Dock ska man inte köpa en ny Tesla förrän Elon Musk avsatts. Eller slutat vara nasse, vilket nu som kommer först. 

Som en som förkovrat sig i extrem rockmusik sedan jag var tio år gammal, är det här en välbekant och knivig situation. Det här är ett ständigt återkommande problem inom black metal, där heilifierandet ökat i takt med sin samtid. Vad ska jag göra med en skiva – ja, jag köper fysisk musik – när det visar sig att artisten är nazist? 

Ibland har jag tur: min bastanta vinylhög med franska djävulsdyrkarna Deathspell Omega sålde jag av för att jag tröttnat. Långt innan det blev allmänt känt att sångaren är den ökända finska nazisten Mikko Aspa. Puh! Den kulan duckade jag!

Jag har även en hel del album som jag såg mellan fingrarna på när jag var 15 bast. Ta amerikanska S.O.D. och efterföljande M.O.D. som exempel. Visst, de där låtarna om att invandrarna tar våra jobb och ska deporteras gick att vifta bort som skämt när jag var tonåring eftersom riffen är så bra. Men det är mindre kul som 47-åring i en värld som nu styrs av män som verkligen jobbar stenhårt för deportering och raslagar. Detta är skallmätarnas gyllene gryning i politiken. Då vill jag än mindre ha det så i skivhyllan. 

Vad är den slutgiltiga lösningen på min, och alla Tesla-ägares, fascistiska krux? Sälja eller skänka bort? Då sprider man det bara vidare, kanske till en person som vill ratta Tesla och lyssna på nasserock just för att de sympatiserar med herrefolksidealet. 

Och: ”Här, jag vill inte ha det här för jag hatar högerextremism, men du kan ta det.” Nej, det lirar inte. Precis som att destruera en skiva och slänga den i soporna är en omöjlighet för mig. Det är Pol Pot. Går icke!

Så, vad göra? Tips mottages tacksamt.