Kommentar: Jag förlåter Rockströms PR-trick

Men jag blev upprymd av ett annat skäl, också. Fiktion har nämligen stora möjligheter att påverka, enligt flera olika studier. Både noveller, filmer och personliga berättelser får oss att känna oro för hur klimatförändringen ska påverka både våra liv och kommande generationers. Till och med politiskt konservativa får ångest när budskapet är förpackat som en story. 

Information, däremot, har begränsat inflytande. Om något alls. Enligt boken ”Klimatpsykologi” ger upplysningskampanjer inga långsiktiga effekter. En norsk studie har till och med visat att de kan få motsatt verkan. I den gick deltagarna, som fått information om hur köttätande påverkar klimat och miljö, hem och åt mer kött. 

Nu verkar det mest ha varit ett PR-trick att Rockström har skrivit en thriller – mycket tyder på att det är en populärvetenskaplig bok om de senaste decenniernas klimatforskning. Säkert nog så spännande, men knappast hittepå.

Jag förlåter honom – för att tänka stort och fritt är riktigt svårt. Det märks om inte annat i vår klimatdebatt, som mest handlar om laddstolpar och solpaneler. Är det inte torftigt? Med tanke på att behovet av nya, friska idéer är skriande?

Jag önskar att vi hade gigantiska brainstorming-partaj, eller kanske samtalsklubbar över hela landet. Vi skulle kunna spela bra musik, dricka öl och prata hela nätterna: Vad vill vi rädda? Vad kan vi släppa taget om? Hur vill vi leva? Och vilka är ”vi”? Och så skulle vi drömma ikapp om hur en mänsklig existens som inte bygger på dominans och förtryck kunde se ut.  

Det är, som många har påpekat, dags för nya berättelser. Det kan fantasin, och fiktionen i alla dess former, hjälpa oss med.