”They will choose the [den mest kränkande varianten av n-ordet] before the woman”.
Det finns mycket att säga om det. Och min far. Men förutom att det var en plantageägares sätt att förklara att USA är djupt misogynt, så var den där rasistiska aforismen också en krass påminnelse om att identitet och kultur varit den amerikanska politikens kärna i mer än två hundra år.
Och här är vi nu igen.
Kvinnorna får vänta.
Rasifierade kvinnor ställer sig längst bak i kön.
Donald Trump är en hämnd för Barack Obama. Igen.
Alla som drar upp ”rostbältet” borde tvingas tillbringa en weekend i jacuzzin på Mar-a-lago
I Sverige kommer nu en parad av överbetalda vita småborgare att förklara för oss att den amerikanska arbetarklassen lyckats få sin kandidat till makten. Ni vet den där historien om att de missgynnade får sin revansch genom Trump. Berättelsen om att han ska skapa jobb åt de arbetslösa vita män vars stålverk har lagt ner.
Akta dig för dem. De överbelånade småborgarna, alltså.
Det är de som lyft fram Trump. Det är de som bär fram vår egen regering. Vad de än säger så är MAGA-rörelsen ingen arbetarrörelse.
I USA håller en ny oligarki att ta plats vid maktens bord. De Ivy league-utbildade gossarna J D Vance och Donald Trump håller som bäst på att fördela gracerna mellan sina favoritmiljardärer. Elon Musk kommer att belönas rikligt – förmodligen på ett sätt som påverkar oss alla.
Och den som gynnas mest är såklart miljardären Trump själv. Han åtnjuter både åtalsimmunitet och kan rulla tillbaka Joe Bidens skattehöjningar för de allra rikaste.
Alla som drar upp ”rostbältet” borde tvingas tillbringa en weekend i jacuzzin på Mar-a-lago. Men småborgarna som själva aldrig kommer drabbas av kriget mot minoriteterna tystnar inte. De har ju varit i USA! De vet!
Även om det leder till kaos och inte gör ditt liv ett dugg bättre, så är det ett lockande erbjudande
På många sätt förtjänar faktiskt Demokraterna att förlora. De är ett sorgligt parti. Deras status quo-politik kan aldrig tävla mot Donald Trumps NU.
Det där NU:et som är populismens hemliga sås.
Trump har upprepade gånger lovat politiska förändringar han kan genomföra ”dag ett” eller ”inom 24 timmar”.
Vanliga amerikaners liv är åt helvete och de vet att det aldrig kommer att förändras. De saknar inte jobb, tvärtom. De har flera stycken. Mer än åtta miljoner amerikaner har minst två jobb för att kunna försörja sig. Det råder brist på arbetskraft i USA (invandring, anyone?). Och deras barn har ingen chans att skaffa en utbildning som gör att de kan försörja sig på en enda anställning.
Om det kommer en populist och säger hey, redan i morgon kan jag förändra saker – jag kan låta nationalgardet deportera alla mexikaner, förbjuda abort, ”critical race theory” och sluta skicka pengar till Ukraina. Även om det leder till kaos och inte gör ditt liv ett dugg bättre, så är det ett lockande erbjudande.
På grund av rent trots, på grund av lusten till snabb förändring, för att något ska hända NU och inte om 25 år. För att det ska finnas en mening med demokratin.
Ju mindre statens plånbok blir och ju mindre pengar vi kan fördela via valsedeln, desto viktigare blir de populistiska löftena om att straffa någon annan: Transpersoner, migranter, gravida kvinnor, muslimer, samer. Vilka har vi? Om jag inte har det bra ska ingen ha det bra.
De har försökt flytta spelplanen, triangulera, eller vad de nu har för SSU-begrepp för att förklara vad de sysslar med
Men vänsterns strategi – både där och här – har varit att vägra prata om kulturkriget.
De har försökt flytta spelplanen, triangulera, eller vad de nu har för SSU-begrepp för att förklara vad de sysslar med. Snacka om något annat, helt enkelt.
De har dragit på sig bygghjälmar, kopierat högerns invandringsfientliga retorik och fortsatt prata om jobben. De där värdelösa jobben som ingen kan leva på.
Kamala Harris har lovat att säkra gränserna och bygga muren högre än Trump. Hon har accepterat lögnerna om att det råder en ”migrantkris” som leder till våldsbrott och gängkriminalitet. Det har varit en förlorarstrategi för henne och för vänstern i hela världen.
Främst för att de hållit tyst om de universella värderingar som en gång krossade fascismen i Europa, men också för att vänstern haft svårt att uppdatera sin analys av kapitalismen sen internet uppfanns.
MAGA-högern har likt arbetarrörelsen en gång i tiden byggt upp ett eget ideologiskt ekosystem
Det jublas på högerkanten nu.
Auktoritära högermän som Henrik Jönsson och Elon Musk hävdar att Trumps comeback innebär slutet för mainstreammedia, och på sätt och vis har de väl rätt.
MAGA-högern har likt arbetarrörelsen en gång i tiden byggt upp ett eget ideologiskt ekosystem. De har sina egna medier och sina egna intellektuella som kommunicerar via plattformar de själva äger. De har till och med lagt beslag på kampen för yttrandefrihet. Trumps vapendragare Elon Musik har länge trumpetat ut att presidentvalet är en rent existentiell fråga för det fria ordet. Om Trump hade förlorat skulle ”the woke mind virus” hota vår gudagivna rätt att tala fritt.
Men vänsterns politiker har vägrat kriga för sina värderingar. De har inte pratat om existentiella frågor. De har inte slagits för allas rätt att tala fritt på riktigt. De har till och med övergett fredsrörelsen så att Trump kan framstå som en duva när han pratar om Ukraina. Trots att det enligt uppgift redan pågår fredsförhandlingar på tjänstemannanivå. Förhandlingar som troligen avslutas innan Ukraina tömts på unga människor och Putin lyckas med sin plan att erodera landet inifrån.
”It’s the economy, stupid” löd Bill Clintons catchphrase när han vann presidentvalet på 90-talet. En skojfriskt light-marxistisk punchline som sedan dess ständigt upprepats av såväl Demokrater som socialdemokrater.
Frågan är vem som är stupid.
Om inte vänstern inser att det allt mer institutionaliserade kulturkriget, misogynin och lögnerna om minoriteter förde Trump till makten så får i alla fall kvinnorna fortsätta vänta på sin tur.
Om de inte lovar en politik som kan genomföras NU.
